Aftonbladet – 8 maj 1867, sida 2

nit på att 4 äfva naturen och sanningen med konstens och bedrägeriets tillhjelp. Man begagnade då icke dessa löjliga chig nonger, hvarigenom våra eleganta damers hufvuden likna en illa växt kurbits. Våra mödrar hade hår, verkligt eget hår, och begagnade icke löshår annat än i yttersta nödfail. Våra döttrar skära derempt utaf sitt eget, för att begagna löshår, som map ej bryr sig om hyerifrån det kommer! Och allt detta för att en vacker dag återkomma till de enklaste prydnad r och de minst synbara chignonger. Huru än herrar perukmakare bära sig åt, kommer verlden ändock beständigt att gå i en cirkel, mer eller mindre... dygdig. Om de i dag gifva ton åt våra familjemödrar, och ruinera våra familjefäder, skola likväl dessa olyckliga och svaga fäder och mödrar, som nu sucka ppier den dåliga smakens ok, en gång resa sig upp deremot. Då skall, såsom en at våra mest omtyckta dramatiska författare sagt, Salnte Mousseli nes rike återkomma till sömmerskorna, och den verkliga bårflätan undantränga den falska chignongen. Grefvinnap höll just på att fästa vid sina tinningar de sista motsträfviga lockarne på sin peruk, Hon vände sig om, då hon hörde Anita. ?Har du följt honom ända till gatan ?? frågade hon. ?Ja, herrskarinna.? Giek han sin väg? Såg ingen honom ?? ?Jag tror det. Jag gick genom de hemliga korridorerna.? Och Marcos Praya?4 Vi ha icke mött bongm.? Är du riktigt säker derpå?? ?Ja, herrskarinna.?