em sn M:t. Kamrarne ha nu fattat besiut öiver det oetänkande, som afgifvits af särskilda utskottet för jordbrukets finansiella angelägeneter. Resultatet har blifvit, att ingen skrifvelse jö kommer att till regeringen aflåtas med anledning af utskottets förslag. Första kammarin har nemligen i dag entagit en af frih. Sprengtporten formulerad resolution, af innehåll, att utskottets förslag, ehuru i många afseenden värdt uppmärksamhet, dock ej må anses af beskaffenhet att föranleda någon skrifvelse till K. M:t. Denna resolution antogs med 60 röster emot 37, hvilka sednare afgåfvos för ett af grefve E. Sparre formuleradt förslag, som åsyftade en skrifvelses aflåtande rörande några af de i betänkandet uttryckta önskningar. Andra kammaren, som redan i går afto: afslöt ärendets behandling, har deremot bifallit utskottets samtliga framställningar, i med undantag blott af den som begärde en lagförklaring derom, att hinder icke funnes för sparpenningars insamlande vid kyrkorna å sönoch helgedag r. Med detta andra kammarens bifall är dock förbundet en särskild historia, som vi här skola i några kortare drag berätta. Såsom läsaren har sig bekant, skulle kammaren i går afton fortsätta öfverläggningen om första punkten i utskottets förslag, afhandlande grundskatternas aflösning. Så skedde äfven, och kammaren skred slutligen till votering mellan bifall till utskottets förslag i denna del å ena sican och punktens läggande till handlingarne å den andra. Dervid bifölls punkten med 76 röster mot 63. Sammanräknar man majoritetens och minoritetens röster, med tillägg af den förseglade sedeln, befinnes det att i voteringen deltogo endast 140 ledamöter. Öfver 30 ledamöter voro således frånvarande, de flesta troligen bivistande representationen af ?Afrikanskan?. Om kammaren varit fulltalig, är det ganska sannolikt, man kan rästan säga säkert, att beslutet utfallit i annan riktning, enär, efter hvad vi tro oss veta, det 8. k. landtmannapartiet var vid voteringen väl representeradt, under det de flesta frånvarande tillhörde motsidan. Förmodligen hade man ans tt det temligen likgiltigt hva! utgången skulle blifva i andra kammaren, dels derföre att besluten icke voro på något sätt förbindande, såsom endast uttryckande önskningar, dels, och förnmiigast, derföre att man med temlig visshet hade sig bekant, att betänkandet skulle komma att af första kammaren i sin helhet läggas till handlingarne och någon skrifvelse till K. M:t följaktligen i alla fall icke ifrågakomma. Sedan emellertid första punkten blifvit godkänd, gjordes vid de närmast följande icke några invändningar förr än man kom till den femte, som undanröjdes; hvarpå kammaren biföll punkt för punkt under stigande munterhet bland medlemmarne. Hr Key, som redan vid förhandlingarnes början hade gjort enahanda anmärkningsvärda tillkänn agifvande, som äfven i första kammaren lemnades af en annan utskottets ledamot, att nemligen utskottet icke åsyftat att skrifvelse till K. M:t skulle besluts med anledning af alla punkterna, uppträdde visserligen under fortgången af denna raska behandling och förnyade sin nyssnämnda erinran — påtagligen något häpen öfver den ofantliga framgång utskottet rönte — men man svarade från andra sidan, att man icke ville störa den sköna harmon en i betänkandet?, och så fortfor man att bifalla punkt efter punkt, dervid den förherrI skande känslan hos ett stort antal ledamöter åtagligen var: ju befängdare, desto bättre. örst vid 17:de punkten, uttryckande önska: om en jordbruksministår, uppstod ett: ar : brott, i det hr Hedlund hemställde, huruvida det ändå vore skäl att drifva ironien till sin spets genom att bifalla äfven detta förslag i den form det nu förelåge. Härom uppstod nägon öfverlägsning, men äfven denna punkt bifölls nära nog enhälligt, alltjemt under inflytande af den stämning, vi ofvan antydi. Utskottets alla ?önskningar? och, åsigter? vore härmed genomgångna. Återstod endast den sista punkten, som förelog att de skulle frambäras i en skrifvelse till K. Hr Björck hemställde då om kammaren, såsom ganska fåtaligt besatt, icke skulle finna för godt att till nästa sammanträde uppskjutea behandlingen af denna punkt, ett : förslag som han gjorde i majoritetens eget intresse, för att bereda den tillfälle att möjligen komma ur den svärighet hvari den nog olormliga behandlingen försatt ärendet. Några understödde detta uppskofsförslag, men andra motsatte sig det, och kammaren beslöt att förhandlingarne skulle fortgå. Frågan stod nu så, att om kamma en hade afslagit förevarande punkt, så hade -licke ens af denna kammare någon skrifvelse blifvit besluten, utan endast äsigier? utbtryckta. Hr Ribbing ansåg dock, att meningen med de föregående förhanilingarne väl hade varit, att de åsigter, om hvilka majoriteten blifvit ense, skulle frambäras till K. M:t, och så blef äfven förslaget om en skrifvelse bifallet. Men saken var härmed icke slut. Frih. Gripenstedt, som icke hade deltagit i förhandlingarne, uppträdde nu och nedlade sin reservation mot de 1 hans tanka oformliga besluten, en reservation i hvilken en stor mängd ledamöter särskildt hvar för sig instämde. Tack vare första kammarens beslut, blir dock icke någon så famös skrifvelse aflåten, som den utskottet föreslagit och andra kammaren bifallit. Det särskilta utskottet, hvars tillsättning väckte icke ringa buller, har således spelat ut sin roll. Man har allt skäl att hälla det räkning för, att det icke förspillt sin tid och blottställt sitt anseende med att söka vifinna nägra sådana räddningsåtgärder för den rådande penningförlägenhetens afhjelpande, som 1 fordba tider så ofta tillgrepos och så ofta ledde till omstörtningir och ruin. Annu större skäl till tacksamhet har man för den förtjenstfulla utredning af mnäringarnes. till stånd, som utskottet lemnat. Den omständigheten, att denna utredning nu finnes i hvarje riksdagsmans hand, för att tjena till upplysning och ledning vid bedömande af lanets ställning, är ett så vigtigt resultat af utskottets verksamhet, att det ingalunda bör anse sig hafva arbetat förgäfves, fastän riksdagen icke pröfvat lämpligt att frambära dess önskningar inför tronen. Ke ifrå me 0 M I I )