Aftonbladet – 6 maj 1867, sida 3

: tulladt inom slutet af innevarande år. E dylik åtgärd ligger alldeles för nära till hands för att kunna försummas af importö rerna. Äfven de mest försigtiga beräk ningar på förväntad tillökning i statsin komst kommer att slå felt. Vid först påseendet förefaller en hastig förändrin så om mera ingripande, men det ä långt ifrån att vara bändelsen. Exempelvi , vilja vi erinra om: räntans frigifvande. De -Ik. förordningen af den 13 Sept. 1864 träd iIde i kraft genast utan alla respitmånader loch rikets ständer hade formligen begär ,Jatt så skulle ske. Föreställom oss att del förändringen hade blifvit utsatt att vid aga t i 1ex. 6 eller 12 månader efter förordningen I offentliggörande; hvilka massor af uppsäg I ningar skulle hafva blifvit gjorda under för I hoppning att erhålla en högre ränta, et högre pris för sitt egande penningkapital Denna generalliqvid hade vållat en kris uppkommande uteslutande genom uppsko i tillämpningen, men sannolikt hade mar I påstått att sjelfva aftalets frihet varit dertil vållande. Hvad vi här yttrat om förän I dringen i det fria aftalet har såtillvida någon likhet och tillämpning på den föreliggands I frågan om tullförhöjningar, som begge åt I gärderna ofelbart vålla en rubbning i för utvarande förhållanden, och vi tro att der I oundvikliga rubbningen blifver mindre, om tillämpningen hastigare följer beslutet än om dermed en längre tid fördröjes. Beträffande förhöjningen af bränvinsskatten, så faller det sig ännu mera klart att densamma bör vidtagas under sommarens lopp. Bränvinstillverkningsåret bör kunna räknas från det ena årets skörd af säd och jordfrukter till det andras, så att under I hela den medgifna bränningstiden en och samma tillverkningsskatt må varda tillämpad. Ett motsatt förhållande skulle leda till en så forcerad tillverkning under de första må naderna efter nya skörden att blott deri genom en rubbning i alla beräkningar ötver denna industrigrens verksamhet skulle uppkomma. Denna rubbning, som vållades genom en illa vald tid för skatteförhöjoingens tillämpning, skulle ofelbart hänföras till skatteförhöjningen sjelf. Sedan riksdagen, såsom vi avsett vara nödvändigt, för denna gång beviljat förenämnda förhöjningar uti indirekta skatter, anse vi jemväl billigheten fordra, att, inärmaste öfverensstämmelse med regeringens åsigter, en förhöjning må ega rum i den direkta beskattningen. Detta är så mycket angelägnare som de stora industriella bolagen, företrädesvis bankbolagen, hvarken kon sumera kaffe eller socker och således icke sättas i tillfälle att deltaga i skatteförhöjningen. Väl hafva insigtsfulla finansierer föreslagit att privatbanksedlar skulle beläggas med Charta sigillata och att banksedelutgif ningsrätten skulle betraktas såsom särskild industrigren, men dessa förslag hafva icke uti någon kammare lyckats göra sig gällande såsom varande nog ojraktiska. Om en vapenskatt beviljas till ett belopp motsvarande hälften af hittills gällande bevillning efter andra artikeln i bevillningsförordningen, så erhålles derigenom omkring 900,000 rdr och då 1,500,000 riksdalers utgift till anskaffande af tidsenliga gevär redan blifvit beviljade, så synes alltskäl vara förhanden att bevilja en dylik vapenskatt. Att denna rubrik upptages på debetsedlarne lär.der allmänheten till en kraftig ericran, om dess skyldighet att med uppmärksamt ga följa huruledes de nu för vapens anskaffande anvisade fopder komma att af regeringen användas. Förblir man likgiltig i detta afseende cå blifver visserligen vapenskatten inkasserad, men förrädshu-en torde få komma att vänta på tidsenliga gevär. Utan att på något sätt kunna gilla misshushållning med skattemedel eller att sådana upptagas till större belopp än som är oundgängligen nödvändigt, hafva vi, sedan riksdagen ådagalagt en prisvärd måtta ianslags beviljande, ansett det vara rätt, att något förhöja både indirekta och direkta skatter på det att storartade amorteringslån ej skulle för statens räkning behöfva ifrägakomma och på det att den summa, som erfordras under formen af tillfälligt lån, må blifva så måttlig, att dess upptagande inom landet icke på något sätt störande inverkar på allmänna rörelsen. Genom ett dylikt förfariugssätt främjar man statskrediten, och riksdagen bör göra till ett bland målen för sina sträfvanden, att så ordna statshushållningen att ökade statslån, afsedda att betalas af våra efterkommande, må kunna umbäras. Många skattebördor anses tryckande och man talar gerna om skatters aflyftande. Äfven om anspråken i vissa fall ej torde kunna tillfredsställas, så ligger dock uti dessa förhållanden en erinran att icke öka den skattebörda landet redan bar uti annuiteter. Denna bördas aflyf ande kan ej ske genom riksdagens belut, utan få vi nog tåligt fördraga densamma. Allt skäl således att ej ådraga sig någon tillökning deruti. WE ROK RRRR—Ö— XE ELR RER omer Br rer. TR Ur md SA