— Särskilda utskottet för frågor rörande försvarsverkets ordnande har inkommit till kamrarne med utlåtande i aniedning af kamrarnes återförvisviog och skiljaktiga beslut i vissa delar af utkottets förra utlåtande. Efter det utskottet omförmält, hurusom punkterna 1, 12, 13, 14, 15, 16, 18 och 20, såsom af båda kamrarne bifallna, blifvit riksdagens beslut, hemställer utskottet, beträffande: 2:0, att denna punkt, såsom i utskottets tanke af mindre vigt, då K. M:t, om riksdagen bifaller hvad utskottet i punkten 3:0 tillstyrker, icke lärer underlåta att i den blifvande organisationsplanen för armån föreslå på hvad sätt stammen skall vara sammansatt, må anses hafva förfallit; 3:o att med närmaste möjliga anslutning till Första kammarens beslut och till de i Andra kammaren yttrade åsigterna, denna punkt måtte erhålla följande lydelse: det riksdagen måtte hos K. M:t i underdånighet anhålla att då, för ett fullständigt ordnande af rikets försvarsväsende, en väsendtligt utsträckt allmän värnepligt utan tvifvel är af behofvet påkallad, men möjligen icke kan genomföras med bibehållande af indelningsverket i dess nuvarande form, K. M:t täcktes låta utreda och vid uppgörande af nådigt förslag till armens organisation taga i öfvervägande, om och på hvad vilkor det nu på roteoch rusthållare hvilande besvär må kunna lindras, eller ock aflösas, samt jemväl på öfriga samhällsklasser fördelas. 4:0, 5:0, 6:0 och 7:0, att då, till följd deraf att utskottet frångått sin i förra utlåtandet underin:r 3 gjorda hemställan, de förutsättningar bortfallit, på hvilka utskottet grundade sin ursprungliga framställning, dessa punkter måtte anses hafva förfallit. 8:o0 att Ändra kammaren måtte i likhet med Första kammaren bifalla hvad utskottet under denna punkt först föreslagit. 9:o att Andra kammaren fattar samma beslut som Första kammaren, och att denna punkt således måtte erhålla följande lydelse: a) att hvarje svensk man från och med året näst efter det han fyllt tjugu år till och med det år, då han uppnår femtio års ålder, är skyldig att deltaga i fäderneslandets försvar samt att, utan rätt till friköp eller lega, underkasta sig den derför erforderliga öfning ; b) att från denna skyldighet, som tillika bör betraktas såsom en medborgerlig rättighet ingen annan befrielse må ega rum än den, som betingas af sjukom, vanförhet eller af de eljest synnerligen vigtiga skäl, som, efter K. M:ts framställning, riksdagen kan komma att antaga; och e) att vanfrejdad person har skyldighet, men ej rättighet, att deltaga i fäderneslandets försvar. 10:0 att i öfverensstämmelse med den i mom. a) af punkten 9:0 föreslagna redaktionsförändring denna punkts mom. b) och c) jemväl må ändras och punkten således erhålla följande lydelse: a) att den allmänna värnepligten fullgöres dels i beväringen och dels i landstormen; b) att beväringsskyldigheten vidtager året näst efter det den värnepligtige fyllt 20 år samt varar till och med det år, då han uppnår 26 års ålder, dock så att till krigstjenst uppkallad beväring tjenstgör till krigets slut, äfven om han under detsamma skulle utträda ur beväringsåldern ; c) att värnepligtig från utträdet ur beväringsåldern till och med det år, då han uppnår 50 års ålder, tillhör landstormen, som bör organiseras länsvis i kompanier och bataljoner; d) att landstormens fyra yngsta åldersklasser bilda krigsreserven, som, så vidt möjligt, ordnas på sjelfständiga afdelningar, och hvilken till aktiva armåns förstärkande icke får utgå, förän beväringens alla åldersklasser inom samma ort blifvit uppbådade, samt ej heller må, utan riksdagens hörande, utom de förenade rikenas gränser användas; e) att i landstormen i krigstid ingår hvarje man inom beväringsåldern, som icke på annat sätt till rikets försvar är uppbådad; 11:o att, enär utskottet ej funnit skäl vara för handen att ändra sitt af Första kammaren gillade förslag, Andra kammaren måtte fatta samma beslut som Första kammaren. 17:0 att, då Kongl. Maj:t om kamrarne bifalla utskottets i punkten 3:o gjorda framställning, i den blifvande organisationsplanen för armån icke lärer underlåta att föreslå de åtgärder, som beträffande de i denna punkt vidrörda omständigheter kunna befinnas nödiga, att denna punkt måtte anses hafva förfallit; 19:0 att det i denna punkt afgifna förslag, hvilket Första kammaren bifallit och som utskottet anser sig böra fortfarande vidblifva, måtte af Andra kammaren godkännas; 2A:o att Andra kammaren måtte i likhet med hvad Första kammaren beslutat, låta ur den af utskottet föreslagna redaktionen utgå orden ?Svensk-Norsk?; 22:o att Ändra kammaren måtte, i likhet med Första kammaren besluta, att denna punkt erhåller följande lydelse: