ha dock äfven höjt sig för bifall till förslaget. Ett bland förhandlingarnes märkligaste momenter har varit det anförande, genom hvilket hr Siljeström med icke ringa eclat ställt sig i det s. k. landtmannapartiets leder. Det berättades efter valmansvelet för några dagar sedan, att man med mycken öfverraskning hade sett hr S. aflemna landtmanna partiets lista, som igenkändes deraf, att den var tryckt på blått papper. Man har i dag fått förklaring på detta feno men: hr Siljeström tyckes verkligen ha slutit sig till det s. k. landimannapartiet, som han i sitt anförande formligen apoteoserade, i det han identifierade detsamma icke blott med Sverges allmoge och med alla sannt folkliga tendenser i mutiden utan med alla Sverges stora minnen från Engelbrekts och Wasas dagar samt med allt stort och fosterländskt som sedermera blifvit uträttadt ända intill sednaste tider. Hr Lindström replikerade sednare detta yttrande med yttersta skärpa, framhållande det betänkliga i det gjorda försöket att tillställa partier? der några 2nledningar till sådana egentligen icke finnas, att alstra ovilja och oenighet meilan skilda intressen och att utkssta en brandfackla i landet genom att uppegga den ena samhällsklassen mot den andra. Vi beklaga endast att hr Lindström i någon mån förslöade udden af sina många vigtiga anmärkningar och erinriogar genom att å sin sida göra sig saker nn öfverdrifter och anlitande af alltför starka ord. —ttRV—