Kamrarne ha i dag börjat debattera det af särskilda utskottet för jordbrukets finansiella angelägenheter afgifna betänkande. I första kammaren har man efter någon öfverläggning bestämt sig för betänkandets behandling på sådantsätt, att det föredrages och diskuteras punktvis, men att beslut fattas först sedan alla punkterna blifvit debatterade. Andra kammaren deremot både öf verlägger och besluter punkt för punkt. Vid förmiddagssammanträdets slut hade första kammaren slutat öfverläggningen om första punkten, uttryckande utskottets åsigt om grundskatternas aflösning; i andra kammaren hade deremot ännu flere talare anmilt sig att tala öfver denna punkt. Naturligtvis har öfverläggningen i båda kamrarne rört sig temligen fritt omkring hela betänkandet, hvars förtjenstfulla statistiska utredningar från alla sidor lofordats. Med hänsyn till utskottets förslag, har uppmärksamheten blifvit fästad derpå, att ehuru utskottets egentliga uppgift tycktes skola blifva, att föreslå åtgärder till afbjelpande af den jordbrukande befolkningens nuvarande penningeförlägenhet — d. v. 8. af ett tillfälligt ondt — gå likväl utskottets förslag endast ut på lindring af dess permanenta bördor, hvilket förhållande också gifvit en af utskottets ledamöter anledning beteckna dess bemödanden såsom försök att utfinna, icke ett arcanum, men en nyttig regime. Huruvida det kan vara lämpligt att frambära receptet till regeringen, derom ha meningarne varit delade, då de å bane bragta frågorna, för så vidt de böra blifva föremål för åtgärder från statsmakternas sida, äro af beskaffenhet att fordra vidlyftiga utredningar och detaljerade förslag, samt föga eller intet kan vara vunnet genom uttalandet på förhand af några åsigter, uttryckta i allmänna fraser, hvilka vid dithörande ärendens slutliga agörande hvarken lösa eller binda. Hvad särskildt angår första punktens förslag om grundskatternas aflösning, så ha i båda kamrarne många röster yrkat på dess läggande till handlingarne, dels derför att frågan redan är bragt å bane och ett betänkande derom nyss afgifvet, som måste olifva föremål för nästa riksdags pröfning, dels ock på grund af olämplizheten att uttrycka den åsigt, att den tillgång, som kunde beredas genom grundskatternas kapitaleering, skulle utgöra någon fond, till vilken jordbrukarne skulle anses ha något anspråk på nyttjanderätten, och ännu mer att häntyda derpå att denna statens fond skulle anförtros ät en enskild institution: allmänna hypoteksbanken. Åtskilliga röster