Aftonbladet – 4 maj 1867, sida 3

srefter måste älerplan:era densamma och freda klen arken eller ock till kommunen (som närorät ast lider af skogens borttagande) betala a viss ärlig afgift för hvarje tunnland utmark, arm m icke bär tillväxande skog, så toråe han af r tänka sig något mera än hittills varit van det , innan förödelsen anbefalles. Måhändalgar orde äfven till förhindrande af de egen-legifv omsspekulationer, som endast hafva till ndamål att, genom skogens nedhuggning, komma penningar, förordnas att, under de örsta åren efter egendomshandels afslutande, kogen icke får afverkas vidare än med dess jestånd är förenligt; och jag är för min del fvertygad att, om man åt detta vigtiga imne skulle vilja egoa all den uppmärkomhet, som detsamma onekligen högt påsaller, medel ingalunda skulle saknas, atti jetia fall, såsom i andra, på ett fullt tillredsställande sätt förena den enskildes rätt med det allmänna bästas fordringar. Men om det är vigtigt att låta den enskilde förstå, det hans eget intresse är förbundet med skogens bevarande, så bör det ven vara staten och de lokala myndigheterna angeläget att bereda sem, som inse vigten af att uppdraga ny skog till ersättning för den redan borthuggna eller för den som fortfarande afverkas, utvägar och uppmuntriogar härtill; och man borde således med större allvar än hittills skett bemöda sig om anläggningen af trädskolor, hvarifrån den obemedlade kunde, utan betalning, erhålla telniogar till planteringar, äfvensom om uppmuntrande genom icke alltför obetydliga belöningar al nitiska beraödanden för ett allmännare utbredande af en förbättrad skogsvård.? Ett behjeriansvärdt ämne, hvarmed för fattaren temligen utförligt sysselsätter sig är vår jernhandterings lägervall. Det ärli utan tvifvel i alla händelser ett faktum, som förtjenar att man allvarsarat reflekterar deröfver, alt oaktadt vårt land skall vara jernlandet par preference, så har dock intill slutet af 1865 blifvit köpt jernvägsmateriel från utlandet till ett värde af 17,300,000 rår. Af stort intresse äro öfversigterna af allmänna industriutställningarne i de nordiska rikena semt deras deltagande i verldse sitionerna, äfvensom redogörelsen länders kommunikationsoch bankväsen. I Sverge funnos den 31 Mars 1866 107 banker och bankkontor. Vi afsluta denna korta anmälan af det värdefulla arbetet med ett utdrag ur författarens framställning af landtjlefoadens betydelse för jordbruket. Efter att ha skildrat, huru i England de stora och små egendomsherrarne firo bosatta på llsndet och buru detta bidragit att gifva engelska jordbruket en högre utveckling yttrar författaren: Vi svenskar äro ännu mycket långt från att I hylla dessa lyckliga sedvanor; men man hoppas latt vi så småningom skola närma 0ss dem. I Ul iamma mån Jandtmannanäringarne tillväxa ianI seende och betydenhet, under det att svårigheten latt i städerna vinna sin utkomst tilltager, finna sig allt flere söner af adeln och våra bildade klasser föranlåtne att välja sitt hem på landet, gående förbättringarne i kommunikationsanstalterna, hvilka närma hvarandra de aflägsnaste at1 I stånd och tillåta en ständig vistelse på landet förena sig med sällskapslitvets nöjen. politiskt l inflytande, själens odling och alla civilisationens behag. Vår adel, som hittills haft börden allena Jätt tacka för sitt tillträde till riksförsamlingen, skall hädanefter uti den aktning och det anser s Jende hon genom ädel och nyttig verksamhet kan r förvärfva, se vilkoret för sitt inflytande och sitt deltagande i allmänna värf; och hon skall icke försmå att tillbringa större delen afsin tid bland . dem, som kunna för henne öppna vägen till detta inflytande och bland hvilka hon likväl icke äfventyrar att städse möta annan täflande ärelystnad. Och denna jordegarnes vistelse på landet skall i rikt mått komma landtbruket -I tillgodo. Bgendomarne utsugas icke då för frärmvi l mande ändamål, utan emottaga åter åtminstone en större del af den afkastning, de lemnat. Ju närmare egaren står sin jord, destomera är han böjd att hålla den i godt stånd. Egenkärleken, a deana mäktiga driffjeder till så mycket godt och så mycket ondt, tager sin del uti verksamheten. mV och denna förändring underlättas af de fort. MMMM AD Man vill icke visa sina grannar byggnader i lägervall, ofarbara vägar, bristfälliga äkdon, klena t kreatur, vanskötta fält; man sätter sin stolthet i 2t I vinstbringande utgifter, liksom på andra ställen i fåfänga omkostnader. Kanske skola vi sålunda en dag lära oss att högre älska och värdera landsbygden och de enkla sysselsättningar, som med vistelsen derstädes och med jordens odling äro förbundna; och ur de mera naturliga förhållanden, som tillel höra landtlifvet, skall åter uppväxa den mandom m ji själen och det lugna medvetande att vara en tt man för sig, som en af våra skalder så skönt om Fa