Aftonbladet – 4 maj 1867, sida 2

Farväl då. Farväl!... Dock vänta!... jo... en fråga? Gerna. cKommer ni dit i afton? tHvart?4 frågade agenten förvånad. Till Modige haren.t Jag hoppas det. Hvar uppehåller ni er? Ohl!4 svarade Charbonneau med ett småleende som icke var fint annat än då han icke försökte vara det, jag blir inte svår att finna. Jag håller mig vid disken.4 Godt. Om jag gär dit i afton, kan jag räkna på er, min kära Charbonneau?4 Ända till dess någon betalar mer än ni gifvit mig4, svarade han högtidligt. Men huru skall jag känna igen er? Jag har ju icke sett så mycket som spetsen på er näsa ens, 4Betyder ingenting. Jag känner nog igen er, jag, det är tillräckligt. Som ni behagar. Det är således öfverenskommet?4 Fullkomligt. Och nu, innan jag återskänker er friheten, som är den bästa belöningen för folk af edert slag, ett sista ord4, sade mannen och lutade sig till hans öra, drag nu fördel af allt detta, herr Pierre Duhamel, kallad Coquillard eller Charbonneau, två gånger återkommen från bagnon, spion hos hr Jules. cHuru?4 skrek Charbonneau alldeles förskrämd och ryggande flera steg tillbaka af bäpnad. Hvad är det ni påstår?4 Jag vill endast bevisa er att jag känner er lika väl som ni känner er sjelf. uVidare?4 Och om ni bär er illa åt mot mig, om ni försöker att spela dubbelt spel, hvilket ligger mycket i edra vanor, så blir ni sjelf första offret för edra åtgärder.4 (Forts.)