Tidnisgscensuren införd I — Westerås. Är det möjligt, skell man fråga. Visvara: ja, det är icke allenast möjligt, det är eti faktum; den märkliga urkunden ligger fromför oss. Vi anse oss böra lugra allmänheten dermed att åtgärden är icke förenledd af några upproriska anslag, icke för att betrygga statens eller stadens lugn, utan endast länets höfding grefve Cronstedt till behag och på hans uttryckliga uppmanivg. Men då är ju åtgärden i hög grad komisk, och det medgifves villiot. Förbållandet är följande: Westeråshöfdingen är ingen vän af frihandelssystemet. Han bar utan framgång bekämpat det vid de föregående rikedagarne och deremellan, och hen har med stigande grämelse erfarit, att h-arken regeringen eller ständerna lyssnat till hans ord. Vi: bushållningssällskapets inom länet sammankomster har han ansett eig pligtig atti väl valda ordaleg — han är sällskrpets ordförande — utrycka fin nelse deröfver att Sverge ?ensamt vågat försöket att tillämpa den 8. k. frihandelsicorien — en ieori, hvilken intet lond i hela Europa ännu vågat godkänna?. Den ädle grefvens påstående är visserligen, strängt taget, icke exakt; men det faller sig ej si noga inför Westmanländningarre, förmodligen. I Westerås utgifvas Westmanlands läns husbållningssällskaps tidning och handlingar. BSällskapets sekreterare, för närvarande läroverksadjunkten Axel Petersson, är erligt stadgarne skyldig ombesörja redigering och tryckning uf sällskapets tidekritt?, och han gör det med mycken omsorg. Men i Juli-Augvsti-häftet intog sekreteraren en af bonom författad uppsats med rubrik: ?Statsridet friherre J. A. Gripengtedt?. Den var föranledd ef friherreos afgång ur statsrådet; den är hållen i en varm och frimodig anda, den är lofordende för friherren, och den försvarar frihandels-ystemet. Fönattaren säger, stt itidernas längd kunde icke i vårt land en emot religionens och hbildningess fordringar stridande lagstiftning, som fördyrade lifemedlen, ega be stånd. Recen vid friherre Gripenstedts tillträde till den rådstol, som han i dessa da: gar lemnat, var lagen förändrad. I Beptember mänad 1854 undertecknades al statsrådet Palmstjerna den förordning, hvarigenom all införseltull å lifsmedel borttogs. Jordbrukarne, hvilka egentligen skulle hafva träffats af olägenheterna som af lag. förändriogen vore en följd, mottogn der snarare med förtjusning. S:atsrådet Palm stjerna skulle välsignas af våra fatiiga ar betare, om de kände att han gjort det möj ligt för dem att utan bitterhet mätta sir hunger?. Derefter skildrar törfattaren in dustriprotektionisternas anspråk stt, fastär tullen på lifsförnödevheter borttagite, 13 åt njuta tullskydd för sina tillverkningar, och erinrar att ?statsrådet Gripenstedt är den som jordbrukaren har att i första rumme tacka derför, ait ban kommit i åtojutand af samma fördelar, som industriidkaren åt pjutit ända sedan 1854: billigt pris på sin: förnödenheter?. Han skildrar vidare meq raska drag agitationen i anledning af fran ska traktaten. ?Landtbrukarne, omständlig underrättade om sitt betryck, men hällna okunnighet om dess orsaker, lockades at göra gemensam sak med sidenväfvare och ljusstaksmakare och slunga: e härda ord mo ein bangrföra cknade tvär emot egen fördel listor med ren OM skydd för fabrikanterna, — Jordbrukets re presentanter vid den svenska riksdagen