Aftonbladet – 3 maj 1867, sida 2

Vår man tog alltså sitt parti och lyfic redan foten för att begifva sig ät Champs Elyses, då en hand föll med centneriyngc ned på hans axel och fastspi.ade honom på stället. Nästan i samma ögonblick mumlade er låg och ironisk röst i hans öra: Affären kan blifva bättre än ritror, min vän.4 tHvad nu?4 skrek Charbonneau, som val vära deren att ropa på hjelp. Men handen lemnade hans axel och lade sig i stället öfver hans mun, som den till. täppte ungefär som en kafvel, och tvin gade honom ait iakttaga den fullkomligaste tystnad. 4Darra ickeX, fortfor rösten. SMan skal icke göra er något ondt... Man lofvar er bestämdt att affären i fråga skall blifva ännu förmånligare, om ni förstår att sköta den. Polisagenten, som endast hade mössan fri. uttryckte sin opinion m:d nämnde persedel och gjorde ett tecken till samtycke. Ehuru detta samtycke icke var frivilligt, tog den okände bort sin hznd och lemnade br Charbonneau frihet att andas, tala och röra sig. Coquillard var hyvarken något barn eller någon feg stackare. Han hade för många år sedan aflagt sina prof. Detta sätt att börja samtalet, denna början på leken hade likväl gjort honom full komligt svarslös. Genom en våldsam ansträngning lyckades han återvinna den kallblodighet, som tillhörde hans natur och hans vana vid farliga möten. Med återvunnet sjelfförtroende började han derpå att granska den nykomne från hufvud till fötter.