oliga, och som kommer verlden att häpna för så mycken sjilsstorhet. Från den stuniden gnager sjelfföraktet på korrespondenfltens lifstråd, och han vacklar nervsvag på grafvens brädd. O, måtte föreningens stya relse känna sig försonad af så mycket lidande och skicka sin sångkör att sjunga likpsalmer vid grafven, på det att korrespondenten i sin himmel (såvida smädeskrifvare kan komma dit) måtte få tillfälle att vända sig till hrr Cherubim och Seraphim, sägande: Mina värda englar, ni ä blott vanliga positivsångare mot dessa misskända jordens barn, som sjunga dernere kring min stofthydda. , Och hanen gol sndra resan! Ni gäspar... t Ack förlåt de sekunder er cicerone offrat på 1 Jatt tala om saker, som trötta er. Vi vandra -l vidare förbi en ostexposition och komma I till ett skjul, der man håller på att klippa , får. De äro riktiga konstnärer dessa klipI pare. Oaktadt deras blåa blusar, så vill man icke gerna tro att de äro nägra vanj ; SI et Re tt liga dagsverkare. Man tänker ovilkorligt på ulfvar i fårakläder, och när man ser hur de klippa fåren in på bara skinnet, så vore man frestad att tro dem vara nägra förI klädda katoleka prester. Ett stycke längre bort träffar man på en samling snattrande ankor och kacklande höns af alla möjliga kulörer. I deras midt står Jen stor bur full af kanariefåglar. Apropos om sångfåglar, så kunna vi berätta att Christina Nilsson blifvit engagerad vid Stora operan i Paris från och med nästkommande November. Man har uppgifvit hennes honorarium till 10,000 franes i månåden, men detta lär icke vara sannt, utan erhåller vär utmärkta landsmanniuna samma vilkor som de förnämsta af operans sångerskor, eller 60 å 70,000 francs om året. Hennes debut lär blifva som Ophålia i Ambroise Thomas nya opera Hamlet. Och hanen gol iredje resan. Ni hade verkligen rött då ni log åt värt beslut. att glömma den yttre verlden här bland landtlifvets behag. Bräkande får, klämtande klockor och sjungande fäglar påminna 0ss oa hvad vi lemnat derute. Om vi nu skulle gå in till trädgårdsexpositionen. Denna del ef Marsfältet börjar allt mer och mer utöfva en stark dragningskraft på publiken, ty med bvarje dag växer der upp en ny lockelse, Trädgården upptager nästan en fjerdedel af hela expositionsparsen. Staketet deromkring är sammansatt af omkring ett hundrade olika sorter trädgårdsstängsel och grindar af jern. Den som har trädgård kan här få tillfälle att välja sig en smakfull inhägnad. Trädgården upptages af konstgjorda kullar, ovala gräsmattor, blomsterrabatter, dammar och små kanaler. I midten höjer sig ett ofantligt drifbus af glas och jern, högt som ett fyravåningshus. Rundtomkring vid trädgårdens sidor ligga ett tiotal mindre drifhus. För närvarande är det kaktusodlare som täfla om de bestämda prisen. Två engelska trädgårdsmästare stå som de förnämsta segrarne. hen här finnes också andra blommor, och det skall säkert intressera damerna att göra en promenad geno . dessa doftande regioner. Här äro vi i törnrosornas hem. Det är en hel liten skog och i trädtopparne sitta rosorna likt gungande amoriner och nicka åt oss. På visitkort stå blommornas namn, men icke de obegripliga latinska orden, utan de pamn de fått utom vetenskapens rike. Der står den hvita drottningen, och bredvid henne se vi en mörkröd blomma, som man kallat Beranger. Flera skaldenamn återfinner man här, och rosorna dofta af fröjd att få tala om dessa kära minnen. Era ögon säga att ni vill ha en af dessa präktiga blommor, men det är icke tillåtet att röra dem, annars kunde ni vara säker om att er cicerone bröt en ros från den hvita drottningen, för att pryda sin lan ismanninnas hår. Här se vi en samling praktblommor, de mest lysande man kan tänka sig. Hvad del sakna i doft ega de i strålande färgor. Men oaktadt sin glans göra dessa blommor intet fängslande intryck. De tala för tydligt om att de äro frambringade med konst. De se ut som en samling koketter, som blända sinnena utan att tala till hjertat. Trädgårdsmästarne nuförtiden tyckas ha gjort till sin sträfvan, att få sina blommor lika konstgjorda pappersblommor, under det att fleuristerna alltmera närma sig naturen. Utanför rosornas palats spelar en vattenkonst. I bassinens midt höja sig en samling höga vattenväxter, och rundtomkrivg flyta neckrosor och andra blommor, som gunga på ytan. Ur kalkarne spruta vattenstrålar, och detta är enda orsaken att man märker framför sig. Kanske att ni också vill se något af fruktutställningen? I så fall gå vi till den långa bazaren, som för detta ändamål är uppbyggd vid ena sidan af trädgården. Hvad som mest tilldrar sig uppmärksamheten är en utställning af delikatessfrukter från en fransk trädgårdsmästare. Se dessa men det hade icke varit sannt, ty drufvorna äro blåröda, Nej se der en färg som bättre öfverenstämmer med läpparnes purpur. Ett körsärsträd står alldeles öfversålladt med mogna parne? frågar ni. Aj aj, älskvärda landsmaninna, icke får ni skämta så! Man tar er då lätt för en infödd parisiska. Det är bestämdt rosendofiet som gjort er litet yr i hufvudet, och derför är det så godt att sluta vår promenad, innan ni börjar skämta alltför elakt med er nervretliga cicerone. att det icke är naturliga växter man har päron! Vi narras icke en tum, om visäga !: att de äro så stora som ett bernhufvud. Dessa : vindrufsklasar sedan! De svälla röda som lj: — vi hade så når sagt: som era läppar, bär. Det är aptitligt! Körsbären eller läp