Aftonbladet – 2 maj 1867, sida 2

Denne, som alltsedan quarteronen fick sin tillrättavisniog af sin milda herrskarinna, icke rört sig ur stället, tog nu ett steg framåt, och yttrade, i det han djupt bugade ig: ZJag afvaktar med tillförsigt fru grefvinnans fråga.s Hör väl på.t Jag är endast öra.tt Det ser nästan så ut, sade madame de Casa-Real skrattande. Hon blef för några ögonblick åter den fordna Hermosa, det bortskämda barnet, som var vandt att icke taga någonting i lifvet allvarsamt. Epru grefvinnan är alltför god, svarade Cuarbonneau rusig vid åsynen af guldet; men i vårt farliga yrke äro de alltför lyckliga som ega öron så stora som mina, och ögon som fru grefvinnans. Ni skall få tjugotem louisdorer, ropade grefvinnan lifligt; men vid alla helgon i paradiset, om ni försöker attsäga mig skuggan af en komplimang, så jagar jag bort er utan att fråga er mera än min favorit. paj pegojatt arbonneau, flat och brydd som åsnan i fabeln, hvilken sökte antaga en KingCharles sätt och utseende, böjde ned hufvudet och väntade under tystnad. Godt. Så der vill jag Tatva erX, åiertog dofia Hermosa. Jag kommer nu till min fråga. Om vi antaga att någon af dessa dagar, i dag, till och med i afton, mellan klockan åtta och tio, en person som ni icke behöfver känna, skulle önska tala vid denne Passe-Partout ... Agenten smålog. Detta leende var redan för mycket. Grefvionan stannade, men återtog straxt derpå efter en bönfallande rörelse af sin åhörare: