Aftonbladet – 2 maj 1867, sida 2

XXXIL Ur Charybdis I Scylla. Grefvinnan Hermosa de Casa-Reals hotell hade ännu åtskilligt som påminte om dess fordna och föga nogräknade ursprung. Det var dubbelt eller snarare tredubbelt. Utom den lilla hufvudbyggnad som vi förut beskrifvit, funnos till höger och venster derom två paralella paviljonger, den ena bestämd för grefvinnans tjenare, den andra för hennes hästar. Dessa båda paviljonger som till utseendet voro förbundna på något sätt med madame de OCasa-Reals bostad, sammanhängde likväl dermed genom en mängd underiv diska korridorer, löndörrar och hemliga gå :gar. En obekant skulle kunnat efter oehag promenera från högra paviljongen till hufvudbyggnaden och derifrön till venstra paviljongen, utan en aning om att han under sina fötter hade förträffliga komwunikationer. Det var omöjligt, i fall en sådan id flög genom herrskarinnans hufvud, att få reda på, att möta eller ens ana en lefvande själ i denna labyrint, som stundom öfverflödade ef inbjudna gäster och deras tjenare. En del af våra läsare torde förundra sig öfver, att vi utan minsta tecken, midt i nittonde seklet, midt i Paris, endast framdraga inför deras ögon bostäder, som äro byggda utom alla parisiska vanor och bruk, gamla öfverlefvor från en utlefvad och försvunnen tid. Härpå skulle vi kunna bafva mycket att svara; men vi vilja nöja oss med tvenne skäl. Det ena: Att, då vi till hjeltar i vår berättelse valt personer, som stå utom samhäWets vanliga