Aftonbladet – 1 maj 1867, sida 3

Hvad i öfrigt beträffar den ofvannämnde insändarens uppgift, att öfverste Beyer skulle inför statsutskottet meddelat den upplysning, att undersökningar om möjligheten af Pen tredje linie emellan den norra och den södra?, redan hade skett, innan Carlstads-linien definitivt utstakades, men att så svåra hinder mött å en sådan nordligare linie, att detta förslag mäste öfvergifvas, så tro vi oss veta, att hr Beyers yttrande endaet afsåg den frågan, huruvida en bana till Carlstad skulle kunna utstakas på ett fördelaktigare sätt än det nu bestämda. Utskottsledamoten antyder deremot icke om hr Beyer blifvit tillfrågad rörande någon annan, än denna förmedlingslingslinie — och det är att antaga, det man aktade sig stt derom rådfråga honom, då man af hans föregående tryckta yttranden väl visste hans åsigter om Norums-liniens företräden. Härmed må nu förhålla sig huru som helst, så kunna vi ej fatta, hvarföre icke riksdagen skulle antaga första kammarens beslut om anslagets användande uteslutande på den omtvistade bandelen, då derigenom arbetena på intet sätt uppehållas, och ingen förlust derigenom kan det allmänna tillskyndas, men väl rödrum kan vinnes att noggrannare och tillförlitligare än som förut kett, genom af regeringen föranstaltade friciella undersökningar, få visshet om hvilkendera riktningen må ega företrädet. Vi kunna ej finna att derigenom sker något annat, än hvad som många egt rum, eller att man i administrativa ärenden söker rätia siva beslut efter hvad som för det allmänna är bäst och nyttigast. Om en enskild person, som beslutit sig att verkställa ett stor: företag, skulle förkasta tillfället att, innan detsamma kommer till utörande, vinna upplysuingar om bästa och ändamålsenligaste sättet för företagets utförande, skulle han säkerligen af hvarje förnuftig menniska senses för en dåre. Vi anse 0s3 dessutom böra erinra, att vi icke intressera oss för någon viss linie, men att vi deremot finna det vara med det allmännas fördel mest öfverenstämmande att icke förhasta sig, då sådant kan ske med möjlig fördel, men utan ringaste olägenhet eller förlust. je