Aftonbladet – 1 maj 1867, sida 3

— Förmodadt mord. Under denna rubrik förekom på rättegångsafdelningen i gårdagens Aftonblad en notis. rörande en torpare, hvilkens lik anträffats i den s. k. Kronobacken utanför Hornstull. I nämnde notis omnämnes bland annat, att någon anmälan härom ej blifvit gjord hos härvarande polis. Med anledning deraf ha åtskilliga upplysningar om saken blifvri redaktionen lemnade. Man hade till en början förmodat, att den försvunne torparen kört ner på isen samt omkommit, men då denna förmodan visade sig oriktig och liket i förra veckan anträffades, vidtogos af vederbörande krorobetjening genast de åtgärder, hvartill omständigheterna i första hand föranledde. Huruvida något mord är begänget är änuu icke konstateradt, emedan medikolegal besigtning å den döda kroppen ännu icke egt rum, men oförtöfvadt kommer att ske. Den omkomne mannen hette Anders Svensson och var hemma i torpet Caspersdal under Sturehofs egendom i Botkyrka socken. — Dråp. Förre sjömannen Per Wilhelm Falk, häktad och ställd under ransakning för misshandel å finnen Jeremias Ruona, i följd hvaraf denne ljutit döden, dömdes i går, efter med Falk afslutad ransakning, af rådhusrättens femte afelning till lifstids fästning. skolande utslaget underställas hofrättens pröfning. N — Vid samma afdelning förevar ransakning med förre landtbrukaren J. P. Lundqvist, anklagad af hemslagtaren Färnström att hafva, då denne upper höll sig i rådhusrättens 6:te afdelnings förmak, för att vittna i ett mål mot Lundqvist, med en sax afklippt Färnströms ena polisong, under yttrande: det här skall jag taga till minne af er?. Lundqvist förklarade att det skett på gyckel och erbjöd 5 rdr i förlikning, men dermed lät Färnström sig ej nöja, utan yrkade ansvar å Lundqvist. Målet uppsköts. — F. handlanden G. Hallbera mot poliskommissarien Cederborg. I går afkunnades å rådhusrättens sjette afdelning utslag i detta mål. Såsom förut blifvit omnämndt, hade Hallberg begärt Cederborgs ställande under åtal, derföre att Cederborg den 25 April sistlidne år i häkte olofligen mmanat Hallberg. Rädhusrätten ansåg upplyst, att Cederborg vid häktningsåtgärden ledts mera af missförstådt tjenstenit än argt uppsåt: men då han likväl låtit komma sig till last att hafva handlat obetänksamt och ej vederbörligen gjort sig underrättad om rådhusrättens den 6 Februari 1865 gifna utslag, hvarigenom Hallberg frikänts från anklagelsen för vårdslöst förfarande i sin konkurs, dömdes Cederborg att härför böta 150 rdr rmt, godtgöra Hallberg för sitt lidande med 75 rdr och för inställelse 26 rår samt ersätta protokollslösen. — Tryckfrihetsåtal. På samma afdelning förevar det af bruksbokhållaren Aug. Almgren väckta tryckfrihetsåtal mot tidningen Gamla Fäderneslandet, föranledt deraf att Almgren ansett ett i nämnde tidning infördt rättegångsreferat innehålla lögnaktiga och för Almgrens heder kränkande uppgifter. Tidningens ansvarige utgifvare. mureriarbetaren Dalhammar, tillstädeskom vid målets pårop, och anmälde boktryckaren Hagström såsom sitt rättegångsbiträde. Sedan Almgren utvecklat käromålet, begärde Dalhammar 8 dagars uppskof, för att skriftligen bemöta detsamma. Med bifall härtill uppsköts målet till den 7 Maj. — Gäldenär tilltalad för bedrägeri i stor skala. Vi meddela härnedan slutet af af vår redogörelse för hvad som förekom vid det sisa ransakningstillfället den 7 Mars, då Nordgrenska målet förehar till handläggning. Å kärande sidan hördes vid detta ting följande vittnen: Godsegaren E. Cederstrand, bokhållaren A. G. Norlin, inspektoren F. A. Sjöberg samt grosshandlaren J. F. Nyberg. Den förstnämnde hördes angående det ofta omnämnda gåfvobrefvet, med afseende på hvilket notarien Synnerberg förut under ransakningen förmält, dels att Nordgren vid det tillfälle gåfvobrefvet skulle blifvit upprättadt icke innehaft något af de i gåfvobrefvet uppräknade värdepapper mer än aktierna i Marstrands badinrättning, dels ock att gåfvobrefvet af denna anledning ej kommit till stånd. Härom förmälde nu hr Cederstrand: att vittnet den 24 Mars 1865 varit närvarande på Nohlinge, då det förenämnda på förhand färdigskrifna gåfvobrefvet undertecknats af makarne Nordgren och bevittnats af herrar Sjöberg och Norlin; att å gålvobrefvet funnits likaledes på förhand skrifvet det i frih. Göran Åkerhjelms vitnesmål omnämnda recepisset; att då de i gåfvobrefvet uppräknade värdepapper emellertid skulle till vittnet öfverlemnas, så hade, efter hvad vittnet ville minnas, alla fyra af hrJandshöfdingen H. Gyllenram uthändigade och i egendomen Åsen intecknade skuldebref, eller åtminstone ett eller flera bland dessa saknats; att deremot alla öfriga i gåfvobrefvet uppräknade värdepapper blifvit i vittnets vård deponerade; att å gåfvobrefvet under vittli nets qvitto gjorts en anteckning om hvilka handlingar som saknades; att F. J. Nordgren yttrat, att han nu icke innehade dem, men att han kanske kunde få dem; att Frans Norgren icke gjort någon erinran vid gåfvan; att vittnet, som vid ofvannämnde värdepappers mottagande icke anat något svek, omkring en månad innehaft samma handlingar, ren då vittnet erfarit, att större delen af köpeskillingen för Nohlinge vore ogulden, Tå vänners tillstyrkan till F. J. Nordgren återemnat handlingarne, då vittnet fått tillbaka det med vittnets qvitto på handlingarnes mottagande försedda exemplaret af gåfvobrefvet; att när vittnet vid handlingarnes återställande uttalat sin förundran deröfver, att F.J. Nordgren velat bortgifva värdepapper på så betydligt belopp, fastän han då ännu icke guldit köpeskillingen för Nohlinge, Nordgren derpå genmält, att han redan våren förut bortgifvit samma värdepapper till sina barn, samt att han på köpeskillingen för Nohlinge betalt 82,000 rår rmt, och att hans fordringsegare för återstoden hade Nohlinge såsom pant. Angående Nordgrens sinnesbeskaffenhet berättade vittnet bland annat, att under sistsistlidne höst vittnet, som borinärheten af Nohlinge, skulle blifvit efterskickat tvenne gånger, emedan F. J. Nordgren då skulle betett sig vildsint. Vid vittnets ankomst till stället, hade Nordgren emellertid varit lugn och klagat öfver hufvudvärk, kunnande vittnet ej bestämma, om dessa utbrott af vildsinthet varit en följd af sinnesrubbning eller af ett häftigt och ilsket lynne. För öfrigt hade F. J. Nordgren vid de många tillfällen vittnet varit tillsammans med honom visat sig vara fullt klok och förståndig. Hrr Norlin och Sjöberg, hvilka varit med och bevittnat gåfvobrefvet, bekräftade i hufvudsaken hr Cederstrands utsago, anförande hr Sjöberg, hvilken någon tid varit inspektor på Nohlinge, några omständigheter, som han förmenade ådagalägga, att F. J. Nordgren efter sitt iråkade cbeständ stundom varit besynnerlig till lynnet. Angående inteckningarne i egendomen Åsen upplyste grosshandlaren Nyberg, att han vore ombud i Stockholm för nuvarande innehafvaren af egendomen Åsen; att F. J. Nordgren med anledning deraf den 1 Sept. 1865 infunnit sig hos vittnet, och företeende de oftanämnde fyra, i Åsen intecknade skuldsedlar, hvardera å 16,875 rår rmt, uppburit och qvitterat ett års ränta å hela skuldbeloppet ; att vittnet i slutet af Augusti månad 1866 emottagit besök af en i Stockholm boende person, hvilken dels lemnat vittnet afskrift af det ena utaf nyssnämnde skuldebref, med anmodan att nedsända detsamma till egaren af Åsen, för att erhålla dennes bevis, att inteckningen vore uppsagd till betalning 6 månader derefter, dels frågat huruvida han den 1 derpå följande September finge hos vittnet uppbära den då förfallna ett årsränta å samtliga inteckningarne, hvilka ifrågavarande person sagt sig innehafva, efter hvad vittnet ville minnas, icke för egen del, utan för annan persons räkning ; att få dagar derefter en vaktmästare besökt vittnet, och under uppgift, att han vore skickad af ofvannämnde person, garne, fått uppbära ett års ränta å hela inteckningsbeloppet 67,500 rdr; att vittnet efter det att uppsägningsbeviset ingått från innehafvaren af egendomen Äsen lemnat detta antingen till förenämnde vaktmästare eller den person, som skickat denne till vittnet; att vittnet dagen före tinget erhållit besök af länsenspännaren R. Carlsson, som med förmälan, att han vore innehafvare af förutnämnda, till betalning uppsagda ket vittnet dock ej kunnat utbetala, enär konungens befallningshafvande i Stockholms län utfär. dat förbud för innehafvaren af egendomen Åsen att tillsvidare utbetala, vare sig kapital eller ränta å ifrågavarande inteckningar; att vid sistberörda tillfälle vittnet sett, att den i början af September månad 1866 å skuldsedeln gjorda påskrift om räntebetalning varit undertecknad F. J. Nordgren samt att bredvid nämnde namnteckning stått här förut omförmälde vaktmästares namn, äfvensom att länsenspännaren Carlsson vid tillfället visat sig så rädd om skuldsedeln, att under det vittnet enligt sin begäran fått beskåda denna, Carlsson samt sedan han företett de fyra intecknin-: skulds. del å 16,875 rår, utfordrat beloppet, hvil-. smsa sens AA dr AN, Fe nr Åh Pt ds — 0 — 1 MI M I VN w RÅ FR oc Oh ot Nå OD 0 RR Py Tass sars TOR OT