Aftonbladet – 1 maj 1867, sida 3

I Glansguid, till förgyllning på postlin och stengods. (Polytt. Centralblatt. 1866. Dec.) Redan länge har i drogisthandeln funnits ett Islags fernissa. under namn af glansguld, som Iman blott behöfver måla på postlin eller sten, gods, hvilket sedan glödgas, för att derpå utan behof af polering erhålla en glänsande förgyllning. I Detta s. k. glansguld kan erhållas efter följande föreskrift. Man börjar med att bereda kungsl vatten, genom att blanda 11,10 ort qväfsyra och 11,40 ort ehlorvätesyra, och i kungsvattnet löser man 2,55 ort guld under lindrig uppvärmning. När guldet är löst, tillsättes 10 korn tenn och 10 korn antimonsmör; hvarefter blandningen värmes på nytt tills allt är upplöst; den utspädes då med 44,5 ort destilleradt vatten. Fillika beredes s. k. svafvelbalsam, genom att i en glas kolf lindrigt värma 1,43 ort svafvel, 1,43 ort ve netiansk terpentin och 7,12 ort terpentinolja, Itills en mörkbrun och seg men jemnblandad massa bildat sig, hvilken sedan utspädes med 4,46 ort lavendelolja, hvarvid, om blandningen Iförut var jemn, intet svafvel bör afsöndra sig. Nu slår man den förut tillblandade guldlösninIgen ihop med denna svafvelblandning, värmer alltsammans lindrigt och omrör det oupphörligt, tills begge blandningarne förenats. Härvid förlorar guldlösningen sin färg, och om sammanblandningen skett med tillräcklig noggrannhet I förblifver allt guldet löst. När blandningen svalInat är den stel och becklik, och afsöndrar på lytan en del af vattnet jemte öfverskjutande syra, Isom afhälles. Den becklika massan knådas sedan ren i varmt vatten, hvarefter den lemnas att torka, ända tills den befriats ifrån I hvarje spår af fuktighet. Då blandas den med 15,79 ort lavendelolja och 8,92 ort terpentin, unIder lindrig uppvärmning, och när allt är jemnt Iblandadt, tillsättes slutligen 52 korn basisk salpetersyrad vismutoxid, och blandningen lemnas i ro tills den flytande delen klarnat och bottensatsen utfällt sig. Det fullkomligt klara afhälles och kan genom lindrig uppvärmning bringas till lagom stadga för användning. Den förvaras i väl slutet kärl mot luftens åtkomst. I sitt färdiga skick Er preparatet trögflytande, bterkastar ljuset med ett grönaktigt skimmer, torkar hastigt efter påstrykning, och ger åt det dermed påstrukna, när detta glödgas, .tt tunnt men präktigt guldglänsande öfverdrag. Konstgjorda tecknivgar på agat. ; Af JUNEMANN. V (Zeitschrift des österreich. Ingenieursvereins. 1866.) Slipad agat visar stundom naturliga teckninIgar på ytan, liknande träd eller växtdelar, ruiner, parallella streck, m. m., och uppskattas då högre än den enfärgade stenen. Man kan emeller. tid med konst åstadkomma dylika teckningar på enfärgade agater: tjenligast härtill äro de grå. Teckningen verkställes med gåspenna eller korppenna och en lösning af något metallsalt, med eller utan tillsats af andra ämnen. En mättad lösning af silfver i salpetersyra ger sålunda en I svartbrun teckning, som, efter utställning i solIskenet och upprepad, får en skiftning 1 rödt. I Samma lösning, blandad med 122 proc. kimI rök och 12, proc. vinsten, ger en gråbrun färg, och 3 delar dylik lösning med 1 del alun, en violett. Med en mättad lösning af guldikungsvatten kan en ljusbrun teckning erhållas. Hvita och ogenomskinliga teckningar fås med en lösning af vismut i salpetersyra. Alla dessa färger motstå ljusets och luftens åverkan utan förändring; till och med syror försvaga dem blott skenbart, ty i solsken återkomma de på nyt. Endast genom stark hetta kunna de utplånas fullkomligt. Prismaltiska färger på zink. Af BörTtGER. Zinken måste vara blyfri och ytan fullkomligt Iren; bäst är att omedelbart före färgningen blankskura arbetsstycket med finslammad qvarts! sand, som man fuktat med vatten, hvilket gjorts svagt syrligt med saltsyra. Genast efter blankskurningen sköljes ytan med rent vatten och torrgnides med hvitt läskpapper. t ett sålunda förberedt arbetsstycke — t. ex. af zinkplåt eller zinktråd — kan man inom en kort stund gifva hvilken af regnbågens lysande färger Iman önskar, endast genom styckets indoppning längre eller kortare tid i en och samma vätska — ett mörkblått färgspad — som beredes på nedannämnde vis. I 48 vigter destilleradt vatten löser man 4 vigter kaustikt natron och med denna lösning löfvergjutes ett lufttorkadt pulver af 3 vigter vinsyrad kopparoxid; den härvid erhållna alkaliska kopparlösningen utgör färgspadet. Blank zink, som i denna blå vätska indoppas två minuter, blir bjert violett; efter tre minuter blir den mörkblå; efter fyra och en half minut I grön ; efter sex och en half minut guldgul och efter åtta och en half minut purpurröd. — Lemnas lzinken längre qvar, så blir den åter violett och vidare blå, grön, gul, röd — kort sagdt: samma prismatiska färger uppkomma på nyit, i samma lordning — och detta i flera omgångar, men med I mindre bjerta färger hvar gång, tills förändringarne sluta med en ful kopparröd färg som bibehåller sig. Upptages arbetsstycket dessförinnan och sköljes i rent vatten, så qvarhåller det den färg det hunnit få omedelbart före upptag. ningen. i Sätt att böja metallrör. Vanligen gjuter man rören fulla med harts eller gummilack, hvarefter man kan böja dem utan att de få veck eller bräckor, så framt de icke ega alltför stor kaliber; men den minsta luftblåsa, som råkar uppkomma vid fyllningen ger anledning till en buckla. Bolaget Gäbler ä Veitshaus i Hamburg har i stället begynnt använda finslammad sand till fyllning, och med bästa framgång. Skyndsam lösning af gummilack i sprit. (Dinglers Journal. 1866, April.) Schellack males till groft pulver på en ren kaffe:lqvarn, som det får genomgå ett par elier tre gånger, och slås sedan i en cylindrisk flaska, hvari det omskakas med blott så mycket sprit, att massan bildar en tunn gröt eller tjock välling. Flaskan, väl korkad, lägges derefter omkull på en handduk, hvars begge ändar sammanvikits så, att hon kan ligga stadigt emellan dem, utan att rulla. Man vrider henne här ett fjerdedels hvarf omkring, hvar qvart eller halftimme. Gröten tjocknar till en början, men blir sedan mer och mer flytande, och efter 10 till 12 timmars förlopp är den förvandlad till en jemn och sirapslik lösning, hvarur ingen bottensats fäller sig, och hvilken man sedan kan utI späda efter behof med sprit, till hvad tunnhet man behagar. Vattenklar linolje-feraissa, beredd utan ij kokning. Af DvuLuo. Denna fernissa är egentligen tjenlig till målning, emedan den är vattenklar och lättflytande, men ändå hastigt torkande. I en blankskurad kopparkittel slås 9434 vigter linolja, 283 vigter brunsten och 283 vigter stark saltsyra, och dessa ämnen omröras med en spade af zink, en fjerdedels timma, hvarefter blandningen slås i ett kärl af glas, stengods eller trä, och lemnas i ro öfver natten. Följande morgon ses allt i linoljan befintligt växtslem hafva, jemte tillsatserna, sjunkit till kärlets botten, och fernissan står klar deröfver samt kan medelst en häfvert aftappas till omedelbart bruk, Af bottensatsen kan kitt beredas. Skall fernissan begagnas till boktryck eller stentryck, så måste den likväl kokas, för att få den dertill erforderliga segheten; men till målning blir den allrabäst utan kokning. Då den icke innehäller något bly, skadar den ej t heller någon färg. Enkelt medel till oljfastegers tätning. Af Justus Fucns. ( Breslauer Gewerbeblatt. 1866.) Man indränker faten, medan de ännu äro nya, i kokhet glycerin; de gistna icke sedan, och täta fullkomligt för olja. Ett på dylikt sätt i April 1865 behandladt laggkärl utsattes under de följande sex månaderna för den varma och torra sommarluften, utan att dervid inverkas det minsta i afseende på sin ursprungliga täthet. 8 Md some EK Glycerin-limm. Af C. PUSCHER. Blandas godt limm med en fjerdedel af det torra limmets vigt glycerin, så befrias det ifiån den bräcklighet, som annars utmärker torrt limm. Puscher har användt detta glycerinblandade limm till fästning af läder, till konstgjordt elfenben, till massa för glober, til öfverdrag på böjligt kritpergament och kritpapper. till bokbindarea a 1 3 8 n