samma ton som hon skulle begagnat till den lägste af sina tjenare. Jag heter hvad fru grefvinnan behagar, svarade han med en bugning. ?Skämtar ni, min herre?4 4Visst icke, fru grefvinna.., Jag vill säga att man i vårt yrke knappt har något namn, emedan vi efter behof få antaga alla möjliga namn. Det är ett skäl så godt som något annat, svarade kreolskan, som redan satt på sig sin mest högdragna min för att visa den främmande, att hon icke ville mottaga annat än bestämda och tydliga svar. Emellertid har ni låtit anmäla er under namn af Charbonneau.4 Ja, fru grefvinna.4 Ni är hemlig agent hos herr... herr... hjelp mig då litet. Her Jules. Är det om honom fru grefvinnan önskar tala?4 Det är det verkligen. I sådant fall råder här ett litet misstag, som jag tillåter mig att rätta. Ett misstag? Herr Jules är visserligen en gammal bekant, en vän till mig... Nåväl?X Jag eger bela hans förtroende; han har ingen hemlighet för mig... men... Är det icke han som skickat er till mig? ropade kreolskan med en början till oro och kastade en misstänksam blick på Anita, som höll sig tyst vid hennes fötter. Hon uthärdade lugnt den hotande frågan i denna blick. Hon förstod bättre än bennes herrskarinna den obetydlige spårhundens natur. Charbonneau hade ingenting emot att lemna sin förnäma klient i en slags obe