Med ett ord, trots sitt nederlag hos grefve Wearrens i affären med de osynlige, hvilka i det kritiska ögonblicket hade värdigt försvarat detta namn, var polisagenten icke nåson vanlig Spirling. Han framträdde inför madame Casa-Real utan tölpaktighet, utan låghet, såsom en raan hvilken känner den mark, hvarpå han sätter sin fot. Det är en egenhet hos de lägre polismännen utt fiona sig hemmastadda öfverallt. Han helsade och väntade att man skulle gifva honom ett tecken att tala eller att sätta sig. Kreolskan, som mycket väl hört honom iaträda, gjorde sig icke mödan att ändra ställning, Utan att låtsa se honom, fästade hon under sina långa silkeslena ögonhår på honom n af dessa genomträngande blickar, hvilsas hemlighet endast qvinnorna känna och hvarmed de i ett ögonblick förmå att belöma en person och utforska honom i moraliskt afseende. Här är den person ni väntar, herrskarinnaX, sade kammarjungfrun. Godt, Chica! Sätt dig der, på den här kudden, på din vanliga plats. Anita lydde. Grefvinnan väntade att denna tredje persons närvaro skulle misshaga polisagenten. Men han förrådde sig icke med en min, Han tycktes icke ens märka att den förväma damen gerna kunde erbjudit honom den yttersta ändan af en stol. Men i affärer hade Charbonneau tagit för princip att lemna sin personliga värdighet utanför dörren till hvarje rum, hvaruti han satte sin fot. Ni heter?? frågade madame Casa-Real i