ob, som yrkade Dliall. Gårdagens plenum. S2ndra kammaren. Sedan beslut blifvit fattadt, att de valmän som utse fullmäktige i banken och rikgäldskon toret, äfven skola välja fullmäktige ibanken lånekontor i landsorterna, och hr De Mare an mält det han ej deltagit i något af de beslut som blifvit fattade med anledning af försvarsut skottets betänkande, öfvergick kammaren till före dragningslstan, hvilken främst upptog åtskillig; förslag till voteringspropositioner. Öfver ett pa punkter uppkommo diskussioner. Den endaaf dem som egde något intresse, var den i statsutskottet betänkande n:r 82 föreslagna propositionen mel lan kamrarnes beslut i fråga om användande a anslagen till nordvestra stambanan, af innehåll att de anslagna medlen skulle användas antinger på den oomtvistade delen af denna bana elle att denna framställning skulle hafva förfallit Hr Svensn ansåg, att första kammarens för slag om skrifvelse till K. M:t genom denna pro position skulle bli undertryckt. På yrkande a hrr Nils Andersson, grefve Posse och Nils Larsson, hvilka ansågo att denna kammare ickt hade skäl till afslag, då första kammaren, hvil ken frågan hufvudsakligen rör, redan bifallit der föreslagna voteringspropositionen, blef den äfver af kammaren godkänd. I fråga om bränvinskon trollörers aflöning, hvarom kamrarne fattat olika beslut, har bevillningsutskottet i utlåtandet ni 19 framställt ett sammanjemkningsförslag. Mec anledning häraf utspann sig en temligen långva rig diskussion mellan åtskillige talare, hvilka an. sågo de af kammaren beslutna arvodesbelopper vara för låga och dem som ansågo dem tillräck. liga. Frågan afgjordes genom votering, hvari genom kammaren afslog förslaget och vidblef sitt förra beslut med 90 röster mot 59. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:1 75, afstyrkande begärdt anslag till ombyggnad och reparation af de kongl. hofstallen å Blasieholmen och vid Röda bodarne. H. exc. frih. De Geer lemnade den upplysning, att de 10,000 rdr, hvilka influtit såsom ersättning för ett nedrifvet ridhus på Riddarholmen, och hvilka utskottet föreslagit skola användas jemte andra tillgängliga medel till reparation at kongl. stallet vid Röda bodarne, äro af den beskaffenhet att de -ej af riksdagen kunna disponeras, utan äro afsedda för tillgodo: seende af behofvet utaf ett ridhus, hvilket skett på det sätt att en dylik lokal blifvit hyrd för räntan å nyssnämnde medel. — Med anledning af denna upplysning tillstyrkte hr Carl Ifvarsson bifall, hvari hr Medin instämde. Hr Jöns Pährsson ansåg sig deremot pligtig att förorda utskattets afstyrkande förslag. K. M:ts proposition om anslag af 11.500 rdr till reparation af k. stallet vid Röda bodarne blef bifallen. Vidare föredrogs och bifölls statsutskottets memorial n:r 79, hvari utskottet föreslagit, att lilla kreditivet skulle bestämmas till 1,500,000 rdr och det stora till 3 millioner. Bevillningsutskottets memorial n:r 18, som derefter föredrogs, uppmanade kammaren att fatta beslut med anledning af återremiss i fråga om sedelutgifvande bankers bevillning. Detta förslag framkallade en ganska långvarig diskussion, sedan frih. v. Schultzenheim föreslagit att kammaren skulle vidblifva sitt förra beslut, hr Lindström erinrat, att något beslut icke blifvit fattadt, samt hr C. Ifvarsson föreslagit, att bevillningen skulle höjas från 2 till 5 rdr för hvarje tusende rdr utelöpande sedlar. Flere talare motsatte sig någon annan grund för bevillningens erläggande än behållningens belopp, såsom hrr Å. Larsson, Rosenberg, Muren, Vougt, frih. Liljencrantz, anförande såsom skäl för sin åsigt, att den föreslagna förhöjningen skulle egentligen drabba den lånesökande allmänheten, icke bankerna, att det vore obilligt att höja bevillningen lör en näringsgren, utan att på samma gång höja den för alla andra o. s. v. Bevillningsafgiftens hö jande förordades af hrr Medin, De Mart, Wener och Rundbäck. Kammaren biföll med 85 röster mot 69 utskottets uppmaning att fatta beslut i enlighet med utskottets förslag i memorialet n:r 11. Derefter företogs till behandling lagutskottets utlåtande n:r 67, afstyrkande åtskilliga motioner, åsyftande ändringar 1 kongl. förordningarne om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om landsting, i hvad de röra grunderna för röstberäkningen. Om denna fråga uppstod en längre diskussion, som öppnades af frih. Li:jenerants, hvilken skildrade, i ett anförande, som vi skola i sin helhet återgifva, de missförhållanden, tillhvilka den för hufvudstaden gällande röstSkala hade ledt, och yrkade antagande för hnufvadstaden afen graderad skala, öfverensstämmande med den, som är föreskrifven i förordningen om kyrkofullmäktige härstädes. : Grefve Posse hade hoppats, att utskottet skulle föreslagit en sådan förändring, att besluten i kommunernas angelägenheter icke bli beroende af några få. Detta har likvär icke skett: men hyad värre är, ntskottet har till och med föreslagit riksdagen, att icke fästa något afseende vid de väckta motionerna. Denna framställning har blifvit af första kammaren bifallen och derför önskade talaren, att man icke skulle fortsätta en diskussion, hvarigenom man tyvärr vid denna riksdag icke kunde åstadkomma någon förändring i gällande stadganden. Hr A. W. Nilsson. Utskottet har sagt, att grundvalen för den nya riksdagsordningen skulle rubbas, om man förändrade röstberäkningsgrunden vid kommunälstämmorna. Talaren medgaf möjligheten, att valen till första kammaren skulle utfalla något annorlunda, men ansåg skilnaden blott blifva en personalförändring. Ty så länge en så hög gensus är föreskrifven för valbarhet till denna kammare som nu, är Antal 1. bara så inskränkt, att Kammaren aka Ta att bestå af samma elementer som för närvarande. Dessa farhågor äro intet annat än det röda spöke, som vid förra riksdagen uppställdes för att skrämma de rädde från antagandet af den nu gällande riksdagsordningen. Här stå två farhågor emot hvarandra. Om det är hårdt att de fattigare skola bli satta i tillfälle att besluta utgifter, som hufvudsakligen af de rika skola betalas, så är det icke mindre hårdt, att de rika äro i stånd att besluta skatter, hvilka de fattigare Chär talas alltid om dem, som äro öfver strecket) äro tvungna att betala, utan att ens hafva blifvit hörda. Den förra farhågan är endast skenbar, ty de mindre bemedlade hafva aldrig visat någon utomordentlig frikostighet i anslagsträgor, utan kunde kanske med mera rätt klandras för alltför stor njugghet. Talaren slutade med att yrka det betänkandet skulle läggas till handlingarne, med uttalande af gillande utaf motionernas syfte. Hr Olaasson yttrade sig utförligt i samma syfte som de föregående talarne och erinrade om det bekanta faktum att Mälareprovinsernas enskilda bankbolag i Westerås ensamt uppväger