Aftonbladet – 29 april 1867, sida 4

EEE TEESE ERA tlandat YvArn De flesta fondbörserna i utlandet voro under den näst förflutna veckan nästan otillräkneliga; det har varit omöjligt att med något sken af visshet kunna uppgifva orsaken till de fluktuationer, som under några timmars mellantid gjorde sig gällande. De obetydligas-e fakta, de simplaste rykten, eller den oskyldigaste nutis i en eller annan tidning inverkade genast på kurserna. En ofullständig villrådighet syntes hafva be mäktigat sig fondspekulanter och affärsmän, och blott i ett fall äro de ense, nemligen deri, att det närvarande tillståndet icke blott för fondmarknaden utan äfven för affärerna i allmänhet är sämre än sjelfva kriget. De ofta förekommande och stora kursförä. dringarne under förra veckan hafva nä stan öfverallt och för alla värdepapper varit lägre vid jemförelse med de iöregående. I Hamburg hafva österrikiska kreditaktier fallit från 64 till 59, nordtyska bankaktier från 116 till 113, rhenska jernvögsaktier från 107 till 100. Italienska 3 proc.-räntan från 47 till 43!!e. I Paris 3-proc.-ränten från 66,20 till 66,12!2, Credit foncier 1305 till 1300, Credit mobilier 363?4 till 361!4. Mexikanska lånet 122!2 till 115. I London har fondbörsen varit mycket flau, men Consols återgick efter några fluktuationer till 905s å 90344. Äfven främmande fondpapper voro matta, men italienska papper voro de som föllo mest; krigsryktena, finansernas prekära ställning och en viss misstanka mot regeringen att icke kunna eller vilja uppfylla sina f rbindelser, ligger till gränd för detta förhållande. Vid sidan af den politiska oron, som inverkar på affärerna, göra sig de talrika arbetsinställningarne äfven gällande. Strikes hafva nu, så att siga, kommit på modet både i England och Frankrike och hafva, åtminstone i det förstnämnda landet, bragts i system. Af förklaringar som afgifvits till en i London, angående de så kallade sTra des Unions?, nedsatt kommission, framgår alldeles klart att de förenade arbetarne för framtiden icke vilja erkänna någonting annatän att som har gemenskap med deras närmaste intresse och de hafva icke allenast öppet uttalat, att de vilja sjelfva föreskrifva arbetslönen, utan äfven, att de ej skola tillåta den flitige arbetaren på eo dvg uträtta mer än hvad den anser honom i medeltal böra tillkomma. I det hela taget genomgår de engelska arbetarnes upptrådande en bestämd nive!lerande halit kommunistisk anda, och dei är naturligt att mänsa indusirigrenar redan lida och komma att lida deraf. De engelska arbetarne hafva satt sig i en liflig och stadigvarande förbiadelse med kam: rater i Frankrike; de sednare synas vara ganska läraktiga och hafva tilegnat sig er