Aftonbladet – 29 april 1867, sida 3

UWECSICIOL INUL UC YALININBAS BU Pe MPN OT ras för kejsar Maximilians räkning. RIKSDAGE Andra kammaren. Diskussionen om indelningens öfverflyttande på kommunerna. Till fullständigande af vår förut lemnade redogörelse för öfverläggningen i detta ämne återgifva vi här det anförande, som derunder afgafs af Hr Kiomangon. Då jag nu går att yttra några ord i frågan, vill iag lika med utskottet antaga, att det är nödvänvdigv av äcka bevä ringsskyldigheten utöfver de för densamma tiv tills fastställda gränser; — att landets försvar ligen kan ensamt grundas på allmän folki — samt att derföre en stamtrupp bör bibehållas, jemte det att roteringen och rustninen underlättas, eller annorledes till förmån för de roteringsoch rustningsskyldige förändras. Utskottets förslag i sistnämnda hänseende kan jag, i likhet med hvad här redan blifvit af andra anfördt, icke finna antagligt. Det ivnefattar den förändring, beträffande indelta soldaten (eller båtsmannen), att han dels skulle af staten antagas och aflönas, dels tillika borde, i stället r att såsom hitintills af roteoch rusthållarne rses med torp, erhalla särskild bostad och kältäppa, genom försorg och på bekostnad af kommunerna, hvilka efter befolkningens antal hade att på detta sätt bidraga till underhåll af ett sst antal soldater. Kommunerna skulle sålunda i denna sin egenskap blifva skattskyldiga till staten. Efter det landets skatteförhållanden utvecklat sig till ett något mera ordnadt skick, afva dock socknarne hittills icke varit ålagda dylik gemensam skattetunga; eller har påtänkt förslag derom aldrig kommit till utförande. Städerna åter voro väl under en tid tillförene underkastade afgälder med vissa gemensamma belopp, hvilka sedermera på invånarne fördelades, och en lemning häraf qvarstår ännu i båtsmansukansafgiften; men detta beskattningssätt har i öfrigt längesedan upphört, i det att kommunerna, såväl landets som städernas, allt bestämdare intagit den ställning till det stora samhället, att deras ändamål blifvit att besörja visserligen allmänna, men på samma gång deras egna angelägenheter, sådana som afse att fylla behof, hvilka inom kommunerna sjelfva förefinnas och omedelbart antingen bidraga till deras utveck ling, eller eljest beröra deras eget intresse. Dylika äro t. ex. omsorgerna för folkskolan och fattigvården. Men dit skulle ej kunna hänföras en — förpligtelse att för armens behof underhålla soldater. Förslaget derom strider således emot det, synnerligast genom de sednaste kommunalförfattningarne, bestämdt utbildade begreppet om de svenska kommunerna och den plats inom staten, som bör dem tillkomma. Man må derföre noga akta sig för att införa en institution, sådan som den föreslagna, hvilken otvifvelaktigt skulle mötas med ovilja och knappt hinna att förete någon verksamhet förr än kommunerna skulle söka undanskjuta den främmande börda, som derigenom blifvit dem pålagd. Af föregående tal. är redan anmärkt, att detta kommunala indelningsverk skulle medföra ökade kommunalutskylder till men särdeles för mindre bemedlade personer; — att det isynnerhet måste i flera hänseenden blifva olämpligt för städerna; — samt att den föreslagna grunden för manskapets antal, eller folkmängden, skulle understundom komma att visa sig mycket obillig; och det må tilläggas att, då utskottets afsigt synes, enligt betänkandets 7:e punkt, verkligen vara den, att K. M:t borde ega närmare bestämma stamtruppens förläggning, ett sådant förslag rer finnas nog mycket afvika från de grunder, hvarpå 80 regeringsformen hvilar. Man har ansett, att kommunalsoldaterna sku!le kunna bilda en duglig och fullt ändamålsenlig stamtrupp. Jag tviflar derpå. En sådan stam kan icke åstadkommas, derest ej organisationen bidrager att göra manskapets ställning stadgad och aktad. Den, som nu antager krigstjenst såsom indelt soldat, har med detsamma valt ett lefnadsyrke ; hanstjenar så länge krafterna medgifva och finner sig uppmanad att med nit omfatta sin tjenst och hvad dertill hörrer; och då han erhåller sitt afsked, är det ofta välbergade hushällets barn vanligen så försigkomna, att de kunna försörja sig sjelfva. Men utskottets på 10 år antagna kommunalsoldater skulle deremot komma att betrakta sitt yrke endast såsom en tillfällig sysselsättning, hvilken de, kännande att den snart nog måste lemnas, med liknöjdhet fullgjorde. Den fasta bostaden och kåltäppan ekulle också föranleda dem att gifta sig, men efter de betingade årens förlopp vore ingen annan utväg öfrig än att skiljas från stugan, för att söka en osäker arbetsförtjenst, hvarvid de ej säl lan åtföljdes af ännu oförsörjda barn. Det är antagligt, att på detta sätt många af de nya soldathushållen komme att falla kommunernas fattigvård till last. Erfarenheten har, i motsats härtill, alldeles icke ådagalagt något sådant ofördelaktigt förhållande, i hvad angår den nuvarande indelta soldaten. Liksom han under kriget aldrig svikit sin pligt, är han i fred, jemte soldat, en duglig och aktad arbetare. Denna 3:dje punkt af utskottets utlåtande innefattar vida mindie en militärisk organisationsplan än förslag till ändring i en nu bestämd skattefördelning. Rikets försvar har ansetts böra till en del grundas på tillvaron af en stamtrupp; och man har sökt bilda den, icke sålunda att roteringen och rustningen bibehållas, sedan deras öfverklagade olägenheter blifvit afhulpna eller väsentligen förminskade utan genom att uppföra en ny inetitution, hvilken skulle likna den bestående, men fått emottaga dennas alla fel och intet af dess fördelar. Dessutom skulle försöken att upprätta det nya indelningsverket genast mötas af de största svårigheter. Utskottet synes hafva gjort planens verkställighet beroende derpå, att rotarne och rusthållen erlägga en aflösning för befrielsen från manskapets anskaffning och aflönande. Men om de, till större elter mindre del, ieke äro villiga att härpå ingå, eller om de betirga olika tider för aflösningens erläggande. syr:s redan härigenom möjligheten att verkställa förslaget äfventyras; hvarjemte annan grund, än en alltför osäker, knappt kunde utfinnas för lösen från den extra roteringen, som har att endast under krigstid uppsätta manskap. Huru vårt försvar än må tänkas i en framtid slutligen ordnadt, skall dock icke under nu befintliga förhållanden, såvidt jag inser, en ända-målsenlig stamtrupp kunna bildas på annat tjenligare sätt, än att, med den indelta soldatens bibehållande, statsmakternas omsorger riktas åt afhjelpande, såvidt ske kan, afindelningsverkets brister och utiemnande af dess börda, tills möjligen denna del af försvaret, när den tiden fin: nes inne, må kunna utan olägenhet uppgå i något annat, då tidsenligare och bättre. Sålunda föreställer jag mig, att manskapets rekrytering och legans betalande nu borde öfverflyttas till staten, samt, efter skedd utredning, åtgärder i öjrigt vidtagas, dels till jemnare fördelning och tande af roteringsoch rustningsbesväret, fven till undänrödjande af möjligen bea d ar till ivist emellan rote: och befälet. Och i denna sz mig med dem, som redan i utskottet af förevarande