Aftonbladet – 29 april 1867, sida 2

— Mystisk händelse. Efter en Hallandstidning meddelade vi för någon tid sedan med denoa rubrik en notis, i hvilken omtalades huru befälbefvaren på jasten Bendina från Halmstad, HL. Jönsson, isligen försvunnit under sin vistelse i Stettin i Oktober förlidet ör. Svensk norske generalkonsuln i Stettin bar med anledning af denna notis meddelat upplysningar i ett bref dateradt den 11 April, infördt i Posttidningen för i lördags, och hvarar vi anse oss böra meddela följande: Till en början är det icke sannt, att kapten Jönsson skulle ankommit hit i Oktober 1866, enär han först i. slutet af November inträffade här med en last sill från Bergen, hvarvid han dock underlät att personligen anmäla sig å generalkonsulatet. Vidare är det osannt, att kapten Jönsson skulle under lossningen af ofvannämnda last begiivit sig i land utan att sedermera hafva återkommit — han lemnade sista gången sitt fartyg den 4 December förlidet år, klockan mellan 4 och 5 eftermiddagen under det att ban var sysselsatt med intagningen af en last oljekakor. Då kapten Jönsson derefter icke vidare återkom, blef jag — likväl först den 6 December vid middagstiden — om förhållandet underrättad af kapten Jönssons gon, styrmannen Jönsson; Jlenne åtföljdes då af bokhällaren Dewold från Norge, åt hvilken, äfvensom åt konsulatsekreteraren Benthsow från Malmö, jag nu uppdrog, att emte styrman Jönsson eftersöka dennes far öfverallt, der han möjligen kunnat uppehålla sig. Dessutom underrättade jag polisstyrelsen om kapn Jönssons försvinnande, under anhållan att alla iga mått och steg måtte vidtagas för att få eda på honom. Med anledning deraf har polien också satt allt i rörelse, dock utan framgång. Till något resultat ledde ej heller den af mig senom vederbörande oförtöfvadt anordnade draggring i Oderströmmen i närheten af fartyget. På ftermiddagen den 6 December lät jag uppkalla 3endinas hela besättning till förhör på konsulaet; och förklarade dervid under edsförpligtelse såväl styrmannen som det öfriga manskapet, att le ej kunde i ringaste mån misstänka någon för utt hafva bragt kapten Jönsson om lifvet. Enigt besättningens åsigt hade kapten Jönsson på itervägen till fartyget i mörkret gått vilse och alli: i vattnet. ÅT? samma tanke är också alla undra personer, som med honom varit bekanta, fvensom polisstyrelsen ; och förefaller det mig i lögsta måtto sannolikt, att kapten Jönsson, då lan i mörkret om aftonen skolat gå ombord, ialkat på den, till följd af inlastning af oljekaer, hala landgången och fallit i strömmen. Uppgiften derom, att kapten Jönsson vid tilläller burit på sig en större penningsumma, öferensstämmer ej med sanningen, enär, efter antällda undersökningar och enligt hans egen sons ippgift, han icke kunnat hafva på sig mera än ägra få ihaler. . Vid den uti tidningsartikeln omförmälda tviten med arbetarre på fartyget — en tvist, som ör öfrigt inskränkte sig till en ordvexiing om en up — har hvarken den ades son eller nä on annan af besättningen fästat någon vigt, och (4 genom det antagande. att arbeune skulle i afsigt art råna öfverfollit och mörId emot person hör dessutom här staden till si Vgnt eten. Allmänhet ppmärksamhet blef genast den December. d på denna händelse genom ett sferat i Stettiner Zeitung, hvaruti äfven säges,