Aftonbladet – 29 april 1867, sida 2

neningeskiljaktighet mellan de rättslärdel!! nom kammaren. Frågan angick den vot -j!! ingspropsition, som blifvit uppställd med?! nledniog af kamrarnes skiljaktiga beslut beA räffande användningen af de till nordvestra 5 tambanan vid denna riksdag anslagna mesj lel. Andra kammaren har beslutit, att f vad hr Myrtin föreslagit derom, att de me: ? lel, hvilka vid denna riksdag anvisas för nord2 jestra stambanans byggande, skola använk las på den oomtvistade bansträckningen melan Arvika och Frykerud, ickemå till någon d itgärd föranleda. Första kammaren harH leremot bifallit ett af hr Weern formulePh adt förslag, innehållande: ?att de medel, om vid denna riksiag beviljas till nordk vestra stambenans fortsättning, anvisas tilll? len del deraf, som för de alternativa li !t ierna är gemensam, och att i underdånig? ;krifvelse anhålla, det K. M:t täcktes i nåler uppdraga åt en komitå af ojäfviga och? ned näringsförbållandera föruvgna personer att förrätta ekonomiska undersökningar örande den trafik, som å hvardera af de alernativt föreslagna linierna för den nordvestra stambanans sträckning genom Wermland kan blifva att påräkna, samt derom till K. M:t afgifva underdånigt betänkande.? Nu stadgar rikesdagsordningen i 65 , att är, i fråga om statsutgifter, kamrarne fatta stridiga beslut som ej varda sammanjemka-. de, skola begge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat?. Detta stadgande oaktadt har statsutskottet uppställt en vot ringsproposition, som upptager blott första delen af första kammarens beslut, med utesluiande af allt yttrande om den föreelagna underdåniga skrifvelsen. Mot detta förfaringssätt uppträdde nu i lördags i första kammaren flere talare, bland hvilka äfven hr Rydin, t förfäktande den åsigten, att grundiagsbudet mäste efse, att kammarens beslut i sin helhet, men icke stympadt, skall i voteringsproposition2n intagas. Andra talare, bland hvilka öfven h. exc. justitiestateministern, försvarade likväl statsutskottets förfarande på den grund, att endest det, eom i beslutet hade afseende på statsregleringen, d. v. 8, hvad som innefattade ett vilkor med afseende ; å anslagets användande, kunde biifva föremål för gemensam vol! 1 Å q s 1 g j tering, men ingalunda frågan om en under-. ! J ; 1 ; j dånig skrifvelse, emedan grundlagen icke medgilver att dylika frägor få genom gemensim votering afgöras. Vice talmannen, justitierådet Almqvist, fann frågan om skrifvelsen så mycket mindre böra i propositionen upptagas, som det kunde blifva et mycket farligt prejudikat, om endera kammaren sålunda kunde med anslags rågor kombinera för dem främmande, kanske orimliga framställningar. Häremot invändes af hrl! Weern, att den ifrågasatta skrifvelsen måste vara att betrakta såsom ett af första Ksemmaren vid anslaget fogadt vilkor, och hr. Ekenman sökte viea, att frågan om skrifvelsen så mycket mer stode i oskiljaktigt samband med den öfriga delen af kamma rens beslut, som, i fall frågan derom blitvit särskildt företagen och skrifvelsen afslagen, hade derigenom bortf. it just det skäl, som förmådde kommaren att hesluta, det I anslaget skulle användas endast på den oomtvistade delen af banan. Utskottets förslag, hvarigenom frågan om skrifvelsen ur propositionen uteslöts, blef emellertid utan vote ring af kammaren godkändt. Öss synas de farhågor, som af hr Almqvist uttalades, föga grundade. Om det ifrågasättes att med anslagsfrågor kombinera orimliga framatällningar, så lärer man väll få antaga, att omdörnet hos den kammere der såvant sker, skall utgöra en borgen för att sådana framställningar icke blifva bifallna, eller att, om de bifallas af en kammare, de blifva vid den gemensamma voteringen undanröjda; men icke kan man hop pas att undvika dem genom sofrinz af besluten; ty ingenting lärer väl va a lättare än att med en anslagsfråga kombinera hvilken framställning som helst sä oskiljaktigt, att den ovilkorligen måste betraktas såsom ett vid anslaget fästadt vilkor. Vida betänkligare är, i vår tanke, det nu gif a exemplet på en utgallring af vissa delar af ett kammarens beslut. Ett sådant förfaringssätt kan otvifvelaktigt komma att leda till mycket trassel och stora svårigheter att få lika lydande voteringspropositioner af båda kamrarne godkända; ty ingalunda kunna vi erkänna riktigheten af hr Rydins sats, att hvarje kammare må anses ha bestämmanderätt med afseende å uppfattningen af dess eget beslut. Der det gäller att tillse, det grundlsgens bestämmelser efterlefvas, lära väl båda kamrarne vara lika berättigade att yttra sin mening. Man får härvid ingalunda förbise, att om en sådan makt tillerkändes hvarje kammare för sig, skulle det väl kunna hända att i frågor, rörande hvilka meningarne varit mycket delade, majoriteten i dag kunde vara ganska benägen att bortförklara gårdagsmajoritetens beslut. Den nu timade tilldragelsen bör emellertid utgöra en varning för dem, som framdeles vilja vid anslagsfrågor fästa vissa vilkor, att så uttryckligen angifva dem såsom sådana, att frågan derom icke ka-, såsom nu, göras tvistig. I sjelfva saken torde emellertid icke någonting vara förloradt genom den utgång trögan fick. Tvärtom torde första kan marens beslut, i d.n form hvari det pu kommer under votering, så mycket lättare vinna riksdagens bifall, då derigenom icke begäras nya undersökningar på statens bekostnad, utan endast ett rådrum, derunder man kan tega i öfvervägande om icke en annan sträckniog af banan torde vara att föredraga framför både Carlstadssoch Norumslinien. Man har från flere håll sett med ganska stor trovärdighet uppgifvas att så är förhällandet, och om sådant skulle konstatera sig vore det ju ganska ledsamt, i fall man genom att nedlägga penningar å en icke tillräckligt undersökt sträckning skulle vara hindrad från att verkställa anläggningen på ett sådant sätt, som hvar och en då sxulle vara ense om hafva varit det rättaste. Om de medel, som för den närmaste tiden kunna disponeras, nedläggas på bandelen från Arvika till Frykerud, ecå vällas derigenom icke det :ingaste uppskof i frå a om jecnvägsförbindelsen mellan bröd:srikena; vi anse det i alla händelser var rätt och gagneligt, att man så mycket som möjligt påskyndar fullbordan det af en så stor bandel som möjligt från norska gränsen inåt Wermland, i stället för att nedlägga de tillgängliga medlen på astrXtXdda fäörharadanda avhatan