Aftonbladet – 27 april 1867, sida 2

Hon lydde likväl, och gick bort till den dörr, genom hvilken hon inkommit, öppnade den till hälften, säg efter om någon lyssaare fanns i grannskapet, vände till grefvionans stora förvåning om och under sökte på samma sätt de öfriga dörrarne samt satte sig derpå ånyo på taburetten vid sin herrskarinnas fötter, j Hvad betyder allt detta, Nina ?? frågade kreaiskan, söm icke visste om hon skulle skratta eller blifva ond. ?Det betyder, herrskarinna, att jag ville vara säker om att ingen skulle stå och lyssna på hvad jag vidare har att aäga er. Ni förebrådde mig helt nyss den ringa försigtighet jag iakttog .. Denna gång äm. nar jag icke göra mig förtjent af samma förebråelse.? Du har då någonting att säga mig 24 Ar det inte alltid något, sefiora?X Det är sannt; tala, querida Vill ni det?4 n Och ni har icke någon liten aning om vad jag har att säga er? Nej; men tala, tala! Que lastima !4 repade den unga flickan med en af dessa axelrörelser, som man icke skulle fördraga avnat än af ett bortskämet barn. Herrskarinna, väntar ni ingen i dag ?X I dag? frågade grefvinnan, letande i sitt minne, tJa, berrskarinna. Hvad! har ni glömt... helt och hället... verkligen, helt och hållet? frågade Anita skrattande. tGlömt, hvad? Oh! den stackars karlen !4 Det är sannt!4 sade dofiHermosa med en liflig känsla af obehag; Sjag erinrar mig nu att jag väntade någon.