Aftonbladet – 27 april 1867, sida 2

Hon stötte derpå flicken ifrån sig med en häftig rörelse. Oh! herrskarinna !? mumlade denna med tårfyllda ögon. Såsom vanligt ångrade grefvinnan sin första uppbrusning, och då hon önskade genast godtgöra den, gick hon till flickan, gaf henne ett litet vänligt slag på kinden, och lossade ett korallband som satt lindadt flera hvarf om hennes handled, samt fästade det omkring sitt offers hals. Jag hade orätt, sade hon. ?Du är ju ieke ond på mig längre, eller huru, min vän? Marcos Prayas ovävtade närvaro har alldeles förbryllat mig. Seså, det är öfverenskommet... du är icke ond på mig längre?? Våra lägare torde i någon mån förundra sig öfver de främmande seder som vi :eckna. Men vi bedja dem icke glömma att grefvinnan Hermoga de Casa-Real icke är en fransyska, icke ens europeiska. WVandå ända ifrån barpaåren att icke lyda någon annan än sin egen vilja och att göra sin minsta ayck till en lag, komma kreolskorna i Havana till en besynnerlighet i seder, som icke saknar sitt behag, men som måste förvåna hvarje beskedlig och hederlig jnvåpere i det gamla Europa. St Vi försvara ingalunda dessa seder och prisa dem icke. Vi utgifva dem icke för mer än de gälla, och önska att man tager dem för hveg a . Madame de OCasa-Real, födå i Paris, vid Rivoli-gatan, skulle blifvit bannlyst af dena parisiska aristokratien, om hon på detta sätt ruskat om sin kammarjungfrus hufMen doiia Hermosa de QCasa-Real, född på Cuba, vid Plaza del Gobernador, går alldeles icke ifrån sitt vanliga lefnadssätt och