Aftonbladet – 26 april 1867, sida 2

räcktehonom sin hand och gjorde honoi ett vänligt tecken att aflägena sig. Marcos Praya fattade denna hand, tryckt sina läppar derpå, på samma sött som ha skul e tryckt dem mot en ros med förega att icke rubba ett enda af dess blad, oc gick ut baklänges, blyg, åvgerfuli, lycklig insupande så att säga sista doften från denn salong som han mäste lemna, de retand parfymerna från denna guddomlighet som er dast ville, blifva tillbeåd på afstånd. Kreolskan försjönk i tankar sedan mest zen gält. Hon tänkte på det menskliga lifvets ur derliga vexlinsar. Om jeg kastade denna ring i en hafs hvirfvel, tänkte hon, Pskulle han icke tvek att störta sig dit för att återhemta den. Or jag sade till honom: stjäl, döda, mörds det är min vilja; få skulle han stjäla oc mörda. Hvarje brott skulle han begå Alla dygder skulle han söka förvärfva. De olycklige älskar mig mer än sitt lif, ja könner det; hen söker alt dölja det för si; sjelf, och han skulle underkasta sig al slags tortyr hellre än att tillstå det för mig Hvarför erfar jag då vid hans åsyn en ve dervilja, ett hat som jag icke kan under (rycka ?? Hon steg upp och sat:e sig vid det fön ster som hon lemnat vi Marcos Prayas an komst. ?Jag skulle måhända gjort rättast uti at lemna honom qvar på Cuba... han harana till alla mina bemligheter. Om en du; hans passiop, uttröttad af en så hård be handling, skulle förvandlas till hat? HH. har svart blod i sina ådror, slafblod... Jag bör misstro Marcos Praya. Ja, för fram tidev, skall jag sjelf räcka till för mint planer, för utförandet af min hämnd!?