Aftonbladet – 26 april 1867, sida 2

icke upphört att leka med sin indiska dolk med blåaktig klioga, och hvars handtag pryddes af diamanter och rubiner. öljand? riktningen af mestizens blickar hvilka tydligen svarade på hennes fråga. varsnade hon mordverktyget och begrep han: mening. Skulle du våga?? ropade hon. Allt.? För att hämna mig?? För att tjena er.? Du är tokig!? Mestizen bugade sig tyst. Det enda sval han skulle velat gifva henne, var detta: Det är uti er som jag är tokig; det ä1 ni som håller mitt förnuft i edra händer.? Men han teg. Hermosa skakade flere gånger på hufvu det, liksom en högre vilja än hennes ålag henne en id, mot hvilken hon uppreste sig. och tillade derefter: Glöm ic e, Marcos... vi äro icke i Ame. rika. Jag glömmer ingenting, seiiors!? sade ban med stark tonvigt på hvarje stafvelse. i ändamål att gifva sina ord en betydelse som endast de båda kunde fatta. Grefvinnan vände bort hufvudet. Marcos P:aya fortfor: Har fru grefvinnan någonsin haft att be. klaga sig öfver min trobet?? Nej.? Öfver min tystlåtenhet?? Icke heller. Men kom väl ihåg detto, Marcos: för att kunna berömma sig ef sin tystlåtenhet bör en trogen tjenare aldrig på: stå att han är tystlåten.? En blixt af vrede glänste i mestizens ögon. Han beherrskade sig likväl med stark an strängniog och tvingade sitt ansigte att åter taga ett lugnt och kallt uttryck: