Aftonbladet – 25 april 1867, sida 2

ler orätt från detta ögonblick betraktade såsom sin oblidkeligaste tiende, lemnade den unga qvinnan stolen, som mottagit hennes tillintetgjorda kropp, och störtade fram till ett fönster. Att häftigt rycka undan de tunga förhängena och med feberaktig hand upplyfta de spetskantade gardinerna och trycka sitt bleka ansigte mot en ruts, var för henne ett ögonblicks verk. Hon blickade ut. Grefve Worrens stog just utfir de sista stegen af marmortrappan. orneille Pulk, hans groom, höll hästen åt honom. Han svipgade sig i sadeln. Och sakta, i smått traf, liksom hade han nyss gjort en vanlig betydelselös artighetsvisit, passerade han öfver gärden och genom hotellets grind, utan att en enda gång kasta en blick bakom sig. Kreolskan blickade alitjemt efter honom. Ett ögonblick hoppades hon att denne man, som behandlat henne så grymt, skulle återkomma. Hon hoppades dett... Ja... Och likväl lågo ännu spillrorna af hans sönderbrutna ridspö, såsom en fortsatt hotelse vid hennes fötter! Och likväl genljöd ännu hvart och eit af grefvens ord i hennes öron! Angslig, med framåtlutad kropp, orörlig, tänkte hon: Han skall återkomma! Mea det skedde icke. Husbonden och tjenaren stennade virserligen sina bästar; men i stället att vända om, drog den förstnämnde upp ett cigarrfodral ur sin ficka, tog en cigarr, tände den, gaf hästen sporrarne och red bortiriktning åt Triumfbågen.