Aftonbladet – 25 april 1867, sida 2

flämtande kreolskans fötter, helssde aktningsfullt och gick. XXX. En kreolsk interiör. Grefve de Warrens plötsliga försvin:...de var ett mästerstycke. Madame de Casa-Real erfor en så djup bestörtning deröfver at hon icke föll på den tanken att sätta sir deremot. Hon kände sig förlamad, besegrad, kufvad af detta bestämda yitrande. En vilja, stackare än hennes egen, höll henne fången, innesluten i en cirkel af jern. Det föll henne icke ens in att hon endast behöfde göra en rörelse, höja ett rop, ringa på en klocksträng, för att stänga alla portar för den man som öfverhopade henne med eå mycket förakt, så mycken köld. Hennes tillbakavisade tillmötesgående, henneg misskända behar, hennes böner och hennes hotelser trampade under fötterna af en motståndare, lugn och säker på sig sjelf, allt detta bragte heia hennes varelses krafter, hennes passiva naturs iotståndskraft i oreda. Det blef för ett ögonblick tomt i hennes hufvud. Grefvinnan föll ned på en stol, hopsjunken och tillintetgjord, maskinmessigt lyssnande till det alltmer och mer aftagande bullret af grefvens sna! ba steg. Men hon var en brinnande och kraftfoll natur. Huru stark än den känsla varit, som nyss nedslog henne, så inträdde likväl snart en reakt:on. Lifligt bortskakande: det inflytande som utgick från den, hvilken hon med rätt el