Aftonbladet – 25 april 1867, sida 2

Wearrens, utan att öfvergifra sitt hotande lugn. Ni har lemnat ert fädernesland, ni har farit öfver hafvet för att i Europa åter upptaga en mer än farlig strid. Låt mig gifva er ett sista råd.? Låt höra.? Afstå derifrån.? Ett sardoniskt skratt utgjorde madame de Casa-Reals svar. ?Var förvissad, min fru, att jag vet allt hvad jag behöfver veta.? Verkligen !? ?Huru stumma, huru tillgifna edra agenter än äro, hafva de likväl inga hemlighe. ter för mig.4 Ett bevis derpå?? Ett bevis?? Jaz ni skryter!? cOm fra grefvinnan de Casa-Real behagar fråga herr Benjamin?, svarade grefven långsamt, ?så ka. herr Benjamin intyga att Passe-Partout aldrig skryter.? ?Benjamin!4 ropade kreolskan och ryggade baklänges af häpnad. ?Passe-Partout, ja, madame; ni ser alt jag vidkännes mina ord och handlingar. Ni ser att ni gör mycket orätt i att spionera på mig för att få veta saker som jag omtalar så lätt.? Demon!? mumlade hon. Låt oss sammanfatta allt. Ni är vacker, ni är qviona, begagnna er af denna dubbla kunglighet, för att draga männen till edra fötter. Men vid den lefvande guden, afstå från de planer som fört er i min väg, eller också, trots de minnen som Noäöl de Warrens bevarat af er, kommer Passe-Partout satt krossa er som jag krossar denna leksak. Grefvinna, jeg kysser edra händer.4 Med dessa ord kastade grefven de båda bitarne af sitt ridspö framför den förfärade,