DE OSYNLIGA I PARIS. ) AP GUSTAVE AIMARD, Öfversättning. FÖRSTA DELEN. En qvinna, sådan som ni är, har aldrig varit mor.? Min herre, ni ljuger ... AFf nåd, låt mig tala, fortfor han utan att lemna henne tid att fullända sin mening. ?Det är förmodligen de sista ord vi utbyta med hvarandra. Jag undvek detta möte, men ni ville det. Jag har lydt er. Underkasta er nu följderna. Allt sedan några år, som jag skulle vilja utplåna ur vårt Nf, har ni gjort mig mycket ondt. Nitorde göra mig den rättvisan erkänna, att jag aldrig riktat en förebråelse emot er, att jag alltid flytt undan för edra anfall, uton att söka återgifva sår för sår.? ?Fege!? sade kreolskan, blek af vanmäktigt raseri. Feg, ja verkligev, mycket feg madame: det var då endast fråga om mig. Men nu drager ni äfven in i spelet ett barn... personer som ligga mig nära, personer för hvilka jag skulle gifva allt det blod so.r finnes i mina ådror.7 ?Hvad ni är ädelmodig!? sade hon med ironisk ton. Nu är måttet rågadt?, svarade grefve 4) Se A.B. n:r 11—13, 15—17, 19, 21, 23, 2, 27, 29—39, 12, 44, 45, 48—50, 53—57, 59. 61—63, 66—68, 70, 73, 75, 77, 78 (A), 79, 80, 82, 83, 84, 81—89, 91 (A) och 94 (A). :