Aftonbladet – 24 april 1867, sida 7

måtte föreslå en skrifvelse 1 sistnämnde sytte. Hr Staaff förenade sig med hr Bergström och ville i afseende på den af denne talare framställda 3:dje punkten anmärka, att landstingen vore en allt för ny institution för att man skulle kunna pålägga densamma hvad som helst. Man bör behandla landstingen med mycken försigtighet, så att de ej bli misstänkta af folket. Och ville man nu göra dem till en kontrollerande myndig. het, så skulle de säkerligen mångenstädes råka i misskredit. Först sedan de blifvit rotfästa i folkmedvetandet, kunde man tänka derpå. Nu skulle det vara till skada både för skolorna och landstiägen. Hr Rosenberg fruktade icke så mycket, men hoppades icke heller så mycket som andra af en skrifvelse till K. M:t, hållen i så allmänna ordalag som den förevarande. — Domkapitlet har varit en dömande myndighet. Den ifrågasatta komitån skulle således äfven erhålla domaremakt. Men hvar skulle man kunna erhålla personer lämpliga dertill, och om man finner skickliga personer, så komma de att bli allt för mycket rörliga. Då det vidare icke kan af förslaget synas hvart man från denna komite skulle vädja och då frågan i allmänhet är allt för mycket outredd, så yrkade talaren afslag. Hr Hedlund var icke rädd för konseqvensen deraf att skolan skildes från kyrkan, ty tal. hade en bättre tro om svenska folket än att hon derför skulle bli hednisk. Tal. kunde åberopa erfarenheten till stöd för denna uppfattning. Göteborgs folkskoleväsende stod på rent kommunal grund, men icke hade skolan derföre fallit ned i hedendom; tvärtom nade tal. hört, att en varm kristendom var rådande i dessa skolor. Landstingen äro en bättre öfvervakande myndighet än domkapitlen, emedan stiften äro så stora och deras gränser så obestämda. I Göteborgs och Gefleborgs län hafva landstingen redan tillsatt folkskolekomitter. Afven denna sak kan således icke kallas opröfvad. Erfarenheten har också lärt att, utom flere andra fördelar som med sådana komiteer äro förenade, såsom t. ex. att de af landstinget för folkskolan anslagna medel af dem förvaltas, de kanske hafva uträttat mer för folkskolan än alla öfriga myndigheter tillsammantagne. Det är visserligen sannt, att dessa komiteers sammansättning skulle bli löslig; men om t. ex. biskopen och rektorn i elementarskolan blefve ständiga ledamöter, så skulle en god del af anledningen till det:a klagomål försvinna. : Många påstå, att kyrkan skulle representera det eviga. Tal. var så kättersk att han vågade förneka detta. Tvärtom trodde han, att kyrkan så mycket fördjupat sig i det verldsliga, att det just af detta skäl vore önskligt att skilja folkskolan från kyrkan. Hr Carl Ifvarsson förordade den föreslagna skrifvelsens aflåtande, emedan man icke kunde förneka, att presterskapet så mycket hållit fram kristendomsundervisningen, att de andra undervisningsämnena blifvit undanträngda. Det är ej nog med, att hvar och en bör bli salig. man bör ock kunna förskaffa sig sitt uppehälle i denna verlden och derföre borde en sådan bildning meddelas ungdomen, som kan bidraga till detta måls ernående. — Den föreslagna skrifvelsen ansåg tal. stå i harmoni med den förut aflåtna oc lemna K. M:t tillfälle att pröfva frågan i sin helhet. Hr föjargm yttrade sig i ett längre föredrag, hvilket referenten såsom vanligt beklagligtvis ej kunde höra. Hr Bergman ansåg det af den föregående talaren framdragna exemplet af hufvudstaden, hvars folkskolor vunnit en ofantlig utveckling under kommunal styrelse, icke kunna tillämpas på landsbygdens fattiga och glest befolkade landstingsområden. I de stora städerna kunde det vara jemförelsevis lätt att påträffa personer, rika ej blott på bildning och erfarenhet, utan äfven på tid. Talaren ville icke förneka att i landsorten ju icke skulle finnas lika skickliga och villiga personer; men de bodde der mera spridda, hvarföre deras sammanträden blefve beevärliga och för landstingskassan betungande. I motsats mot den förre talaren ansåg han derföre de praktiska svårigheterna så stora, att de ensamt rättfärdigade ett afslag. De ärenden, som för folkskolans skull tillhöra stiftsstyrelserna, äro så mångfaldiga (talaren lemnade en lång förteckning på dem), att de föreslagna komiteerna ej gerna kunde öfvertaga dem. Skulle detta emellertid ske, så behöfde de nödvändigt en notarie, som kunde ombesörja den vidlyftiga skriftvexlingen med hvarjehanda myndighete:. Talaren upprepade att det endast var praktiska svårigheter, som förmådde honom att rösta för afslag. Hr Siljeström hade icke trott att det skulle vara svårt att i residensstaden eller dess närma ste grannskap finna personer, villiga och skickliga att åtaga sig bestyret i den föreslagna skolkomitn. Om talaren icke misstog sig, så var den föregående talaren konsistoriiledamot och då han, jemte sina öfriga sysselsättningar, äfven kunde medhinna att sköta de i den långa listan uppräknade bestyren, så var det väl icke så farligt med dessa göromåls besvärlighet. Hr C. A. Larsson ansåg den af den näst föregående talaren lemnade förteckning öfver de folkskoleärenden, som tillhöra domkapitlet, alldeles tydligt ådagalägga nödvändigheten deraf, att denna mångfald af bestyr skiljes från domkapitlen, som till följd af de ecklesiastika ärendena icke kunna egna tillbörlig uppmärksamhet åt folkskoleärendena, och öfverlemnas till en annan myndighet. Hr Staaff ansåg jemförelsen mellan Stockholm och landsbygden icke ega tillämplighet, emedan Stockholms skolkomit är så sammansatt, att hvarje distrikt har en ledamot i komitn. Detta skulle naturligtvis bli omöjligt på landet. I Stockholm hade denna komitå en sekreterare, afiönad med 800 rår, en kamererare, äfvenledes med ett stort arvode och en vaktmästare med 500 rdr i lön. Sedan diskussionen förklarats slutad, anställdes votering, hvarigenom förslaget afslogs med 106 röster mot 38. Den fjerde punkten, i hvilken utskottet föreslagit riksdagen att för sin del besluta, att för hvarje folkskollärareseminarium en särskild styrelse af K. M:t måtte förordnas, afslogs utan diskussion. Ett lika öde, likväl efter en kort diskussion, rönte gamma utskotts utlåtande n:r 9, i anledning af hr Siljeströms motion om rättighet för lärare vid sådana enskilda läroanstalter, som äro jemförliga med fullständiga eller femklassiga elementarläroverk, att åtnjuta turoch tjensteårsberäkning, samt om maturitetsexamens afläggande vid enskilda läroverk. Den första punkten afslogs med, genom votering afgifna, 62 röster mot 50; den sista afslogs utan votering. Derefter föredrogs och återremitterades lagutskottets utlåtande n:r 63, afstyrkande grefve C. G. Mörners motion om afkortning i kronoräkenskaperna af vissa slag af böter, när tillgång till deras gäldande saknas. Beslutet om återremiss fattades på tillstyrkan af hrr Björek och Kinmansson, hvilka visade orimligheten deri,. att staten först påbjuder någonting så onödigt och betungande som mantalsskrifningen och sedermera kastar en person i fängelse, hvilken uraktlåtit att fullgöra denna skyldighet, och saknar medel. till gäldande af de för denna uraktlåtenhet stadgade böter. Denna förseelse var icke af så farlig beskaffenhet, att den borde beläggas med fängelse 0. 8. Vv. Dagens plena. Första kammaren. Till behandling företogs försvarsutskottets utlåtande n:r 2, med avledning af väckta motioner rörande landtfö.svarets ombildning med dertill hävanda frågar m mm