rätten härstädes. Annorlunda är dock för hållandet vid handelskollegium, der änn alltjemt bruket att, åtminstone vid besigt ningar, mottaga särskild godtgörelse af sö kanden fortfar; Huru nedsättande detta ä för myndighetens och tjenstemännens anse ende, behöfva vi ej påpeka. Man kan e förundra sig om parter, som se hr borgmä staren, hr rådmannen och hr stadsarkitek ten bugande mottaga handtryckningar? icke med alldeles obegrönsadt förtroende motse deras beslut. Huru irriga än dera föreställningtr må vara, så länge platserns beklädas af deras nuvarande lika skickliga som redliga innehafvare, är dock det om nämada, allmänt kända bruket, ett depra verande missbruk, som det borde vara kol legii ledamöter särdeles angeläget att låt: upphöra. För kommunen är det ock er skam, att sedan dylika missbruk längesedar bland statens tjenstemän upphört, de likvä skola alltjemt frodas inom kommunalförvalt ningen, och detta till inom landets förnäm sta kommun. Denna borde dock längt ifrår att, såsom nu, behöfva taga exempel frår öfriga kommuner, kunna föregå dem mec föredömen på utrotande och brännmär kands af sådana missbruk som kast skugga, omedelbart på kommuneus myn: digheter och tjenstemän, och medelbar på hela kommunens befolkning och des: representation, som får sken af att sakn: kraft o.h rättskänsla nog, att sätta yxan til roten på oskicket; Då man minnes hurt den beryktade Mars-kungörelsen hastigt föl för en demonstration inom stadsfullmäktige vore det besynnerligt om ett missbruk, så allmänt ogilladt som det nu anmärkta, ickt skulle tvingas att upphöra, derest en offent lig och allvarlig protest mot detsamme uttalades inom stadsfullmäktige. Ettbättre tillfälle dertill än diskussionen om bygg nadsordningen; ett lättare sätt för stadsfull mäktige att förvärfva sig kommunens ode. lade erkänsla, kunna vi svårligen tänka Os8. . ör rang rr RAN tenke