Aftonbladet – 24 april 1867, sida 6

veckling, nemligen beredningsutskottkottets itiåtande med anledning af uppgjordt förslag till ny byggnadsordning för Stockholms tad. Uppslaget till berörda nya byggnadsordning var ett hr öfverståthållarens upplrag i skrifvelse af den 9 Okt. 1863 att söka bringa byggnadsordningen i öfverensstämmelse med nutidens kraf på tillämpning Mf hel:olärans föreskrifter vid uppförande af yyggnader med inrymmande af stadganden . sundhetens och hemtrefnadens intresse, hvarjemte de komiterade, som haft med saken att skaffa, jemväl ansett alt man borde tillvägagä med ytterlig varsamhet, så att ceformen ej måtte i nägon väsentligare mån strida mot fastighetsegarnes enligt nu gällande byggnadsordning medgifna frihet att bebygga och förfoga öfver sina tomter. Det måste medges, att uppgöran et af en Dyg nadsordning, som tillfredsställer de skilda intressena, hvilka deraf beröras, är en OPP: gift svår att lösa; och med fullt erkännande af den stora möda, de vederbörande, hvilka haft med saken att skaffa, nedlagt på ifrågavarande förslag, frukta vi dock att detta förslag endast fullt tillfredsställer Stockholms brandförsäkringskontor. Jn granskning af förslaget mäste deremot för dn, som är i tillfälle att opartiskt bedöma saken, bibringa öfvertygelsen att nutidens kraf på en byggnadsordning för hvad beträffar det allmännas och den enskildes fordringar ingalunda dermed kunna känna sig tillfredsställda. : Vännerna af vår gamla byggnadsordning anse denna sisom höjden af förträfflighet, emedan de liksom tro att hufvudvilkoret ja kanske enda vilkoret vid uppförandet af byggnader i stad, skall vara att så mycket som möjligt minska faran för vådeld och anföra säsom bevis -på förträffligheten af vår gamla byggnadsordning jemförelser mellan hufvudstaden och andra städer. Det är visserligen nödigt att fästa vederbörligt afseende vid äfven denna sak, men det bör ej vara det enda bestämmande, och det af öfverståthållaren lemnade uppdraget afsåg tydligen något helt annat. Hvad som i andra länder är brukligt lämpar sig ofta icke för våra förhållanden, men i en fråga som denna tro vi dock att aan ej bör lemna utan allt afseende hvad som på andra ställen befunnits fördelaktigt och lämpligt, helst då mångenstädes en vida mer hopträngd befolkning gör vådan af eldsfara större. I fall man vill anställa en sådan jemförelse med utlandet, finner man att Stockholm är den enda stad i hela Europa, der de betungande och husbygget fördyrande vilkoren äro stadgade om trappor af sten eller jern, omslutna af stenmurar, om brandbottnar, jerndörrar för källare och vindar samt förstugornas och trappplanernas beläggande med sten eller jern, asfalt eller annat lika tjenligt (?) ämne, Vi tro ock att på de flesta ställen finnes icke någon bestämmelse. derom, att alla stenhus skola uppföras endast öfver hvälfda källare. hvilket i många fall och synnerligast vi uppförandet af smärre hus ofta måste. alldeles onödigt fördyra en byggnad. Om man tänker sig förloppet vid en eldsvåda, måste man medge ati i de flesta fäll bestämmelsen at stentrappor och jerndörrar till vind och brandbotten endast bereder en ökad lätthet för invånarne i det brinnande huset att kunna rädda sig, men då brandbottnar ej finnas mellan väningarne, är det tydligt att öfriga delar af huset snart åtkommas af elden och uppbrinna. Brandbottnarnes ändamål är att skydda husen för antändning från vinden och hafva visat sig ändamålsenliga för stora hus, som kunna bära en sådan kostnad. : Öfverallt i utlandet har man med skäl ansett att bästa sät!et att i möjligaste mån i städerna besvärja vådorna af eldens härjningar hufvudsakligast bör sökas i ett ändamålsenligt ordnande af brandsläckningen i alla dess delar samt i nödiga polisbestämmelser mot eldfarliga ämnens hopande. Man her der med skäl ansett att sundhetens, hemtrefnadens och den individuella frihetens jemte det allmännas fordringar beträffande arkitektonisk prydlighet böra mera tagas i betraktande än öfverdrifna försigtighetsmått mot en fara, som visserligen förefinnes, men som i de flesta fall lätt kan besvärjas. För tätt befolkade stadsdelar samt för större hus torde dock de af oss klandrade föreskrifter måhända böra tillämpas, och vi vilja ingalunda bestrida de fördelar, som de, synnerligast med vårt illa ordnade brandväsende, vid måncaa tillfällen kunna hafva emnat, men hvad vi med bestämdhet påstå är, att det vore ett stort misstag att vilja fö. framtiden ålägga Stockholms stad bestämmelser i byggnadsordningen, som mäste göra alla hus hufvudsakliven lika till storlek och utseende samt förvandla dem till ett slags privata kaserner. Då en byggnadsnämnd, ett byggnadskontor och e : särskild arkitekt för Stockholms kommuns räkning blifvit föreslagna, bör det ej vara förmätet att antaga, det till dessa ller, till den allmänna myndighet, som får med nybyggnader att skaffa, kunde lemnaås bemyndigante att, då nybyggnader skola uppföras utom staden inom broarne eller de mer tätt befolkade stadsdelarne, medge byg sandet af hus, som icke behöfde blifva beungade at de oerhörda kostnader, fom den öreslagna byggnadsordningen gör nödvänliga. Till nännde byggnadsmyndighet borle äfven hänskjutas sådana detaljbestämnelser, som i flera paragrafer enligt vår sigt med alltför stor omständlighet finnas tadgade, såsom t. ex. att aftraden endast å vara 8 fot höga, att tobakslador längst orta på malmarne få vara högst 14 fot unler takfoten, att lusthus icke få vara längre ler bredare än 16 fot samt högst 10 fot öga, att uthusbyggnader ej få hafva minre än 1 fots tjocka murar eller lägre boiogshus ej under 1 fot 5 tum, fastän man Danmark och på andra ställen funnit beisadt att för lägte hus, murar byggda af vå enkla stenar med luftrum deremellan isat sig tillräckligt starka, men mycket undare och varmare än solida murar; :tt ällare skola så läggas a.t vatten der icke tränger, hvilket ibland kan hafva sig mycet svårt och som, ifall bestämmelsen att usen endast få uppföras på hvälfda kälwe derjemte qvarstår, naturligtvis på många jällen omöjliggör byggandet; att nybyggda ller påbyecoda hus icke få afrappas utvän