j : il att riksdagen måtte hos K. K.t anhälla, a den del af nämnda 8, som rör röstberäkning runden vid val af lärare, erhåller följand ydelse: Mellan de på förslag uppförda ar ställes derefter val af församlingens i kyrkc stämma samlade röstegande ledamöter, hva vid rösterna beräknas efter 6 i k. förord ningen om kyrkostämma samt kyrkoråd oc skolråd af den 21 Mars 1862. IFrågan om försvarsverkets ordnande Utlåtande, med anledning af väckta motione rörande landtförsvarets ombildning och der till hörande frågor m. m. (Forts. från torsdagsbl.) Slutligen får utskotiet tillst 4:0 Att K. M:t till närmare utredning af ofvan stående frågor, täcktes tillsätta särskild länskomiteer, bestående af den ordförand och de militära medlemmar, äfvensom de antal representanter från landstingen sam från rustoch rotehållare, som K. M: täcktes bestämma. Såsom en bland indelningsverkets förnämst olägenheter har man ofta framhållit den indelt: soldatens framskridna ålder samt hans deraf föl jande förmenta oförmåga att uthärda fältlifvet: ansträngningar. Så obefogad denna anmärkning än varit i afseende på mängden af soldater hvilka naturligtvis befunnit sig i den kraftigaste mannaåldern, så kan likväl ej nekas att den afseende på de äldste haft skäl för sig. För af hjelpande af detta missförhållande hafva doch hittills stora svårigheter yppat sig, emedan man. äfven om statsverket, för att åstadkomma ett ti. digare afskedstagande, ytterligare betungats med ökad och förbättrad pensionering, ej lagligen kunnat nödga rusteller rotehållare att uppsätta ny rekryt, så länge den gamle soldaten fullgjorde sina tjensteåligganden i fred. Nämnda omständighet har äfven förhindrat soldatens antagande på viss tjenstetid. Men i samma stund staten öfvertager soldatens anskaffande, kunna dessa förhållanden ordnas på ett lämpligare sätt. Tjenstetiden kan då bestämmas så kort, att soldaten icke allenast under densamma är fullt tjenstbar, utan äfven vid afskedstagandet har sin fulla arbetskraft, så att han för sitt underhåll hvarken behöfver ligga staten eller kommunen till last. Utskottet har föreställt sig, att tjenstetiden under vanliga förhållanden borde vara 10 år; den obefordrade soldat, som under tiden utmärkt sig för godt uppförande, skulle dock kunna få rekapitulera på ytterligare 5 år. För att likväl efter afskedstagandet ännu vara fullt arbetsför, borde han då ej gerna hafva uppnått högre ålder än 35 år. Den soldat deremot, som blifvit befordrad eller eljest i följd af visad skicklighet blifvit använd till särskilda befattningar, såsom t. ex. till skarpskytt, timmerman eller sjukvårdssoldat m. m., samt fortfarande ville egna sig åt yrket, borde kunna få rekapitulera flera gånger samt vara berättigad till pension af staten vid tillryggalagda 45 lefnadsoch 25 tjensteår. Då pensionsrummen sålunda sannolikt blefve färre, än för närvarande, skulle pensionsbeloppen kunna förstoras, utan att de härför tillgängliga tillgångarne behöfde öfverskridas. Hvad kavalleristen särskildt beträffar, torde hans ursprungliga tjenstetid böra bestämmas till något längre än 10 år, såvida staten af honom skulle hafva tillräcklig nytta, i förhållande till hans längre och kostsammare utbildning, än infanteristens. Å andra sidan kunde man likväl antaga, att han ej gerna vore fullt tjenstbar ängre än till fyllda 35 års ålder. I afseende på honom skulle man följaktligen kunna göra den illmänna bestämmelsen, att han, oafsedt åldern vid antagandet, borde tjenstgöra till och med yllda 35 år. on Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, år utskottet tillstyrka: 5:0. a) att den indelte infanteristens tjenstetid bör blifva 10 är, med möjlighet för obefordrad soldat att kunna få rekapitulera en gång på 5 år; db) att befordrad, samt särskildt såsom skarpskytt, timme n eller sjukvårds soldat m. m. använd, infanterist må kunna få rekapitulera flera gånger samt vara berättigad till pension vid tillryggalagda 45 lefnadsoch 25 tjensteår ; e) att deremot obefordrad infanterist aldrig bör erhålla pension, utom för skada i kronans tjenst; d) att den indelte kavalleristen antages med skyidighet att i tjensten qvarstanna till och med fyllda 35 år. I afseende på stamtruppens styrka har utskotet ansett, att densamma, för att vara något så lär tillräcklig såsom kadre för den stora beväingsstyrka, som med stammen bör införlifvas, ångt ifrån att minskas, snarare borde ökas. Utkottet har likväl i detta hänseende, i anseende ill kostnaderna icke trott sig böra gå längre, n att, rörande indelta infanteriet, föresla den varande effektiva manskapsstyrkans ökande ned de ungefär 3000 nummer, som för närvaande äro för hvarjehanda ändamål anslagne, ndragne eller vakante, hvarigenom den skulle ippgå till omkring 23,000 man: härvid torde lock böra anmärkas, att detta antal, i likhet ned hvad landtförsvarskomitån föreslagit, ytterigare skulle kunna ökas genom ett belopp, motvarande de båtsmansnummer, som, vid en förindrad organisation af sjöförsvaret, för det sedare skulle blifva obehöfliga. Det indelta kaalleriets nuvarande etiektiva manskapsstyrka är ungefär 3300 man; dess indragna nummer uppgå ill omkring 400; utskottet har likväl icke ansett ig böra föreslå den blifvande manskapsstyrkan ill högre än 3500 man. Rörande den särskildt s. k. värfvade stamruppen har utskottet, i afseende på infanteriet, nsett att Wermlands fältjägareregemente, med nledning af de förändrade förhållandena och åsom utgörande en mindre behöflig abnormal rganisation, utan olägenhet skulle kunna indrasas, hvarför således blott de båda fotgardesregenentena till en. ungefärlig styrka af 1600 man kulle qvarstå. Äfven den nuvarande värfvade avalleristyrkan af 1000 man torde böra bibeållas, då en förminskning af rytteriet, i ansende till detta vapens svårighet att i krig rekryera och dess ringa antal i förhållande till de friga vapnen, icke synes rådlig. Hvad beträffar artilleriet, så har utskottet anett den nuvarande manskapsstyrkan, som utgöes af omkring 2700 man, så mycket mer böra kas till ungefär 3000 man, som icke allenast anonernas antal måste betydligt ökas i förhålande till den aktiva armåns storlek, utan äfven n större beväringsstyrka med detta vapen måste nförlifvas för att fylla alla platser. Ingeniörtruppens stam har utskottet ansett öra, i likhet med och på samma grunder som andtförsvarskomiten föreslagit, utgöras af 720 nan. Angående slutligen ifrågasatt organisation af tamtrupp för armens allmänna tross har utkottet, fastän väl inseende vigten af trossens j: joggranna organiserande vid en blifvande moilisering, likväl ej trott sig böra tillstyrka nå-. on stamtrupp, i anseende till svårigheten att il red kunna bereda densamma någon öfning, men ; r likväl öfvertygadt att K. M:t, i sammanhang !