vore ingalunda meningen, såsom någon af d föregående talarne yttrat, att beskatta en säl skild industri, lika litet som man kunde tala or att genom tullafgifter någon beskattning lägge på handelsrörelsen, ty i båda fallen är det kon sumenten som i sista handen får betala förhöj ninzen. Meningen är sålunda endast att ålägg en konsumtionsafgift, och här, om någonsin, ä det väl beroende på konsumenten att undandrag sig, betalande af denna skatt. Afven derför vore det lämpligt att höja brän vinsskatten, att om också, såsom många trodde detta icke skulle medföra någon tillökning i sta tens inkomster, så skulle det medföra en anna fördel, nemligen förminskning i bränvinskonsum tionen. Med stöd af erfarenheten trodde talare dock icke att detta skulle blifva följden. Sedar skatten höjdes från 50 till 60 öre har bränvins tillverkningen snarare ökats än minskats. Någo betryck kunde icke heller förhöjningen medför: för bränvinstillverkarne, ty den olägenhet, son den skulle medföra, nemligen ränteförlust af 1( öre pr kanna, öfverväges vida af den fördelen som utskottet föreslagit skall medgifvas dem att de, hvilka ej få sälja sitt bränvin, skola få anstånd med betalning af skatten. Förordade bifall till utskottets förslag. Hr C. A. Larsson ansåg, att de som egentli gen komma att lida af förhöjningen, voro de fat tiga arbetarne, och förordade på den grund bi behållande af den nauvarande skatten. Häruti instämde hrr Ola Månsson och Jöns Pälrsson, som tadlade det system, hvilket på sista tider tycks ha följts, att så mycket som möjligt lindra bördorna för mera bemedlade, men öka dem fö de fattiga arbetarne. Frih. Alströmer, hrr Hedengren och O. Lars: son m. fl. talade äfven för förhöjningen, emedan det är allt skäl att så mycket som möjligt fördyra denna vara. Hr Eric Ersson ansåg det icke vara rättvist att, då man vid förra riksdagen så mycket minskat tullen på de fina vinerna, som konsumeras af de förmögnare, nu fördyra bränvinet, som egentligen konsumeras af de fattiga. Hr Key. Sedan man vid förra riksdagen nedsatt tullarne på utländska varor, vill man nu taga igen skadan genom att öka skatten på en inhemsk tillverkning. Detta vore visserligen konseqvent och stil i, men det vore barock stil. Följden af förhöjningen skulle blifva hvarken att statens inkomster ökas eller konsumtionen minskas, utan endast att lurendrejeriet ökas. Den, som kommer att lida af förhöjningen, är dessutom icke konsumenten, utan fabrikanten, ty sedan sista förhöjningen har priset på bränvin varit lägre än förut. Hr Kinmansson. Samma invändningar, som nu höras mot förhöjningen, anfördes äfven då skatten höjdes från 50 till 60 öre, men hafva icke af erfarenheten bekräftats, och ansåg att det nu icke heller skulle blifva så farligt, utan förordade bifall till utskottets förslag. Häruti instämde hr Rönblad. Hr Hedland. Om det vore sannt hvad representanten från Tjust (hr Key) sagt, att det vore bränvinsbrännaren som drabbades af förhöjningen, så har representanten från Sunnerbo (hr C. A. Larsson) så mycket mer orätt, då han afstyrkt förhöjningen på den grund, att det vore de fattiga arbetarne som deraf skulle drabbas. Enligt talarens åsigt hade de båda orätt. I afseende på priset, så hade hr Key glömt att åtskilliga andra faktorer äfven dervid inverka. I seende på att arbetarne icke skulle få tillräckligt med supar, så funnes ju den utvägen, att de husbönder, som här visat sig så ömhjertade för sina arbetare, öka deras arbetslöner med 1 rdr 20 öre pr år, så kunde de få lika mycket bränvin som förut, ty mer än 12 kannor behöfver väl icke arbetaren. Inlade slutligen sin protest mot den insinuation, som här framställts, att man skulle systematiskt lindra bördorna för de förmögnare, på arbetarnes bekostnad. . N Frih. Gripenstedt ansåg egentligen två af de invändningar, som framställts emot förhöjningen förtjena något afseende. Den ena vore farhågan för ökadt lurendrejeri, men på grund af de upplysningar i denna fråga tal. ansett sig böra infordra såväl från tullstyrelsen, som från Danmark, trodde sig tal. kunna försäkra, att dermed icke är så illa, som man tror. Den andra invändningen vore att de mindre bemedlade isynnerhet skola drabbas af förhöjningen, men i detta hänseende påpekade tal. att det vore icke fråga allenast om den s. k. finkeln utan äfven alla finare spritvaror. Bemötte slutligen insinuationen mot systemet? och: visade, att de tullnedsättningar, som på sista åren-vidtagits å lifsförnödenheter, bomullsväfnader, läder m. fl. artiklar, som hufvudsakligen förbrukas af de mindre bemedlade, medfört lindring i dessa klassers beskattning på flera millioner. Hr Berger talade för bibehållande af den nuarande skatten. hs Y Hr Jöns Päbrssaon skulle icke hafva begärt ordet om han icke dertill uppfordrats af representanten från Göteborg. Det var icke första gången han fann, att sanningen icke är angenäm att höra, men han säger icke folk sanningen utan att hafva bevisen i sina händer, och påpekade nu hurusom en låda cigarrer, som kostar 2 rdr, drager lika hög tull som en låda som kostar 10 å 12 rår, en kanna vin som kostar 2 rdr lika hög tull, som det som kostar 15 rår, och hvem är det väl som begagnar de båda olika erna? igt hvad vi i går nämnde afslogs den at ntskottet föreslagna förhöjningen.