Aftonbladet – 17 april 1867, sida 3

Vi vilja ej vägra plats åt nedanstående af grefve Erik Sparre insända reklamation, ehuru densamma är alldeles opåkallad efter den af oss i gårdagens blad afgifna förklaring och efter hr Ekenmans i samma blad meddelade upplysning, och ehuru nåzon för br grefven förnärmande antydning? allsicke i bladet förekommit; Dågrefve Sparre beagnar tillfälletv ätt ploidera för sina åsig: ier i frågan om dödsstraffet, förundra vi oss icke öfver att grefve Sparre vill hemta stöd af yttranden fällda af Richert, men vi anmärka, att dessa yttranden fälldes icke för några uten för ganska många år sedan samt att, om Richert nu skulle uttalat sig ver den föreliggande frågan, grefve Sparre utan tvifvel skulla funnit föga anledning att åberopa honom, liksom erefven utan tvifvel väl aktar sig för att instämma i hans allmänna uttalanden om dödsstraffet. Af intresse är det emellertid att erfara, att herr Lemchen verkligen deltagit uti lagutskottets beslut i ämnet, en underrättelse som säkerligen skall framkalla förvåning hos många. Till Redaktionen af Aftonbladet. I gårdagens nummer af Aftonbladet förekommer en uppgift att, vid voteringen i första kammaren angående dödsstraffet, jag skulle vid träng. seln, som uppkommer då ledamöterna samlas vid trappstegen till den upphöjning, der voteringen sker, hindrat en ledamot att afgifva sin röst, hvartill. slutligen fogas en antydan som jag ej vill upprepa. , Jag anhåller att få fästa redaktionens upp märksamhet på det osannolika i en sådan uppgift. Då, vid namnuppropet, till följd af trängsel, en ledamot icke genast kan komma fram, tillkännager han sin närvaro, och uppropet afstannar då för ett ögonblick. Det måste således hafva varit till följd af den ifrågavarande ledamotens försummelse att gifva akt på uppropet, som han icke kommit att afgifva sin röst; men för en sådan försummelse kan väl icke jag ställas till ansvar. I samma artikel förekommer vidare, att hofrättsrådet Lemchen icke deltagit i lagutskottets förhandlingar angående dödsstraffet. Af hosföljande utdrag af lagutskottets protokoll för den 18 Februari behagade redaktionen finna att denna uppgift är oriktig. Vid refererandet af mitt, jemte några andra ledamöters, yttrande angående detta straff, förekommer i samma nummer af tidningen, det vi skulle hafva yttrat: ?att då lagstiftningen medsåfve, det mildrande omständigheter kunde leda derhän, att dödsstraff förändrades till lifstidsfängelse — så borde lagen om dödsstraff bibehållas? K En med lagens ord ieke bekant läsare kan häraf få den föreställning, att lagen fordrade dödsstraff, och endast vid mildrande omständi heter medgåfve frihetsstraff. Förhållandet är: att lagen för de svårast ansedda brotten alternativt stadgar dödsstraff eller frihetsstraff i följande ord: miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid, hvarigenom åt domarens pröfning är öfverlemnadt att bestämma straffet, Endast ifråga om: dråp, begånget af lifstidsfånge, är stadgadt att dödsstraft bör tillämpas der ej mildrande omständigheter förekomma; och häraf framgår ytterligare, att i andra fall domaren icke är bunlen i sitt val af lagens föreskrift. Det var endast på denna grund jag, som alltsedan 1861 inom representationen med största ifver arbetat för dödsstraffets inskränkande, för utt förbereda dess upphäfvande, förklarade mig cke nu anse en omarbetning at den nya straffgen af den 16 Februari 1864 nödvändig, hellst d det förhållande att. sedan densamma blef lande, endast två dödsdomar, och detta vid I af en alldeles utomordentlig grymhet hos serningsmannen, blifvit verkställda. Jag befin-: er mig nemligen i denna fråga på samma ounkt som J. G: Richert, hvilken derom yttrar: Så fast min tro är i denna del, har jag likväl l. cke den förmätenheten att göra den till lag för ndra, — — Jag anser dödsstraftet hvarken unna eller böra 1 närvarande stund uteslutas ur agen; men jag är säker att det i tillämpningen, ultefter som begreppen hunnit ljusna, skall unler en kommande tid, liksom det gjort under len förflutna, gå ur bruk, tilldess det kan, jem-: äl ur lagen, alldeles försvinna;. och föreslog : Richert fördenskull just den lydelse, som, enligt pe ofvan blifvit sagdt, återfinnes i nu gällan-:! le lag. Det är sannt att några år förflutit sedan detta . ttrande gafs; men då den lag, hvarigenom dödsstraffet sålunda endast alternativt bibehölls, hvilet i mina ögon antyder dess upphäfvande, är åå nyss antagen, har jag icke ansett nödigt att edan nu gå längre, hellst dennå lag redan är: vögst betydligt mildare än det förslag, i hvars: itarbetande Richert deltog, och dödsstraffet bort