Aftonbladet – 17 april 1867, sida 3

djegaren Knut Persson i Hörby, hvilken, sed: t han sagde afton varit på besök hos svarande n Nils Knutsson, i dennes och Emannel Knutsso: g I sällskap rest bemåt. under vägen nära sitt he s blifvit illa misshandlad, svårt slagen i hufvud och med knif stucken i ljumsken, halsen och m flgen. Knut Persson har straxt efter våldet, j man icke hade något hopp om hans vederfåend -, uppgifvit svarandena såsom de der föröfvat vå 1 det, under yttrande: ?Dör jag nu, så äro Ni ; och Emanuel mina mördare.? Denna illgernin .)har här på orten förorsakat ett gärdeles up -j seende, synnerligast som svarandena, hvilka är -jatt räkna bland häradets rikaste personer, få fjen god uppfostran och skolunderbyggnad och hc ) hvilka man således omöjligt kunnat presumer så mycken rå grymhet, som utmärker detta brot; UI Ransakningen, som med värdighet och kraft leå I des af häradets ordinarie domare häradsh. Svenan I I der, företogs först enskildt med Emanuel Knuts I son, hvilken af en fångknekt inställdes för dom stolen i den af åhörare nära till trängsel upp I fyllda tingssalen. I Sedan domaren en stund skarpt fixerat fången uppmanade han honom i allvarliga och högtid liga ordalag att afgifva en sanningsenlig be kännelse, såsom varande enda sättet att förkort sitt lidande och försona sig med samhället, p hvilken uppmaning svaranden, efter en stund tystnad och sedan en djup suck våldsamt pressa sig fram ur hans bröst, endast svarade: Jag har ingenting att bekänna.? ?Således vågar du ännu inför din domare oc) inför hela denna menighet fortfarande fräckt för neka det brott, hvarför du redan af allmänn: opinionen är dömd ?? ; Den tilltalade betraktade med skygga blicka stillatigande domaren. Din far, en aktad, mångårig ledamot af denn: domstol; din far, hvars lefnadsdagar du så grymi förbittrat, har med tårar på sina kinder Iåti helsa dig och på det mest hjerterörande sätt bed en af rättens ledamöter uppmana dig till be kännelse. Är du äfven kall för hans lidande, oct vill du genom ett fortfarande nekande ännu me; öka hans sorg?? Intet svar. Är du så feg att du inte vågar bekänna ?? Jag har ju sagt att jag icke har någonting ati bekänna.? Sedan svaranden fått redogöra för sina lefnads omständigheter och några af honom straxt före häktandet fällda yttranden, infördes härefter Nils Knutsson, som äfven fräckt förnekar all delaktig het i våldet, sägande sig icke ha följt Knut Pers son längre än till Hörby skolhus, der de skildes åt och ensamme färdats hvar mot sitt hem. Våldsgerningen har nemligen föröfvats vid pass halfva vägen emellan bemälde skolhus och Knut Perssons hem, så att, om Nils Knutssons uppgift vöre sann, han, ehuru han kort förut varit i säll. skap med sin svåger, icke varit närvarande då våldsgerningen skedde. Af domaren uppmärksamgjord på ällä de bindånde omständigheter och liknelser, eom mot honom förekommit, vidhöll han dock sina uppgif: ter och fortfor enständigt i sitt nekande. Inför sin svärfader, hemmansegaren Per Persson, fader till den sårade Knut Persson, skall han, enligt hyad denne uppgaf, ha erkänt och bedt sin svåger om förlåtelse; men detta bestriddes helt och hållet af Nils Knutssori. : I hans hemvist har anträffats en ny lagbok, hyars sidor på ett par ställen voro nedfläckade af blod, hvars tilikomst hån icke kan förklara. Härefter företogs vittnesförhör med flere personer, hvilka enligt åklagaren kronolänsman Thimans begäran blefvo afhörda isvarändenas frånvåro, hvilka alltså på en stund från sessionssalen under bevakning blefvo utledda. Ett afvittnena, Karna Pettersdotter, upplyste att hon ifrågavarande lördagsafton, vid pass klockan 10, på vägen till sitt hem, emellan Hörby skolhus och Ziretorp, mött de tilltalade jemte-detas svåger Knut Persson, alla nde i en mindre vagn efter en häst. Nils Knutsson satt vid högra och Knut Persson vid venstra sidan samt Emannel bak. De körde fort och talade PR högt. upplysande vittnet derjemte. att omi Nils Knutsson hade, såsom han påstår, vändt hemåt vid Hörby skolhus, skulle han ovilkorligen ha hunnit vittnet innan det uppnåtthalfva vägen till sitt hem, och upplystes det i nämnden, att vägen emellan bemälda skolhus och vittnets hem utgör endast 3 å 400 alnar. Af vittnesmåleh i öfrigt förekom mot Emanuel flera svåra omständigheter. För ett vittne, Per Bengtsson, hade han yttrat, att om det vore en rik eller fattig, som ville åtaga sig brottet, skulle ban få en -stor mma penningar; vittnet mindes icke sammans storlek, men en dugtig dask? var det. Vidare hade han yttrat, att. ?den som föröfvat våldet har varit en bra karl med friskt hjerta i buken, lock hade han icke erkänt sig vara skyldig derl, utan tvärtom lofvat löna den, som gifvit svägern stryk, såvida hau kunde få reda på hvilsen det var. På vittnets fråga till honom, hur an tror det bade gått om svågern hade dött, rade han svarat: Ja visst var det meningen att löda honom, efter de skurit honom i halsen så lla; men det var inte så väl att han dog, för då rade syster Hanna fått gifta sig med HaggåraNissen, som hon är glad vid, och då hade vi också fått ett duktigt gillet.? Vidare framgick af vittnesmålen, att Emanuel ar ett mycket våldsamt sinne samt ständigt buit knif och andra farliga vapen på sig; äfvenom att såväl han som Nils mot Knut Persson raft.hotelser dagarne förut. Åter förekallade för rätten blefvo -vittneserättelserna för dem. upplästa, hvarefter donaren förnyade sin uppmaning till dem ått be-. änna. Ås Emanuel förklarade sig nu vilja bekänna, hvarfter, och sedan Nils derunder blifvit utledd; han . nedgaf att han, som vid Hörby skolhus hoppat r vagnen, med en sten bakifrån slagit måls-: garen i hufvudet och derefter med knif stuckit . onom i magen och halsen. Anledning hade vait en tvist, som uppkommit dem emellan om en ästhandel. Han frikallar sin bror Nils från all elaktighet deri, enär denne redan förrän han oppade ur vagnen skilt sig från dem och beifvit sig hemåt; och långt mindre hade någon fverläggning om våldets föröfvande dem emellan kett; — han hade icke haft för afsigt att döda in svåger, utan ville endast rista? honom i haan, eftersom han gjort honom orätt vid hästandeln, Hans fader Per Persson, som fått det sorgliga ppdraget att utföra hans talan, har dervid den våra uppgift att han, för att försvara sin sons itt, måste uppträda såsom åklagare mot sin egen värson Nils Knutsson, som endast för några få nånader sedan blifvit gitt med hans dotter, hvilen, enligt hvad det uppgafs, före afresan olyckstonen velat varna sin broder, ehuru hon ej komvit i tillfälle dertill. För flere vittnens hörande blef ransakningen Jl annan dag uppskjuten. Det upplystes att Knut Persson nu är på bättingsvägen, ehuru ännu ej så återställd att han unde inställa sig inför rätten. — Förfalskning. Från Söderköping skrifves en 10-dennes: Tvenne här på orten sällan aförda brott äro för närvarande föremål för ranakning vid härvarande rådhusrätt, i det att venne låntagare i Östergötlands enskilda banks fdelningskontor härstädes äro åtalade för beagnande af falska namnunderskrifter. å sina, nehandlin; äro båda två