Aftonbladet – 17 april 1867, sida 2

Luxemburgfrågan. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 13 April. Efter en mycket orolig vecka har Luxemvurgfrågan tillsvidare antagit en fredlig skepnåd. Hurövida söfdag tis påniska förskräcelse, som fortplantade sig från Paris till Berlinj Wiew och andra börser på koutinentten, äfven nätt till Östersjön och lika mycket oroat den svenska allmänheten, är här ännu icke bekant. Det är att hoppas, att på den långa vägen: och tack vare den friska. sjöluften. en: afkylning af de feberaktigt upphettade ryktena. försiggått. Här ha de falska, till en del--med. afsigt i omlopp satta börssagorna medfört oerhörda lörluster. En af våra största bankifer, som. vanligen icke besöker den lilla söndagsbörsen, fick först sent höra talas om de gängse ryktena, Hans fin blef uppskrämd och öfvertalade hönom att gå på den så kallade Ressourcen. Här rusade alla emot honom. I liften hven det öm revolutioner i Paris, ett franskt ultimatum till Berlin, kejsarens död och mera dylikt. Fruktandeatt den. ?baisse?, -hvartill han var vittne, skulle tilltaga följande da gen, sålde bankiren för hvad pris som helst sina papper Ööch förlorade derigenom 18,000 thaler. Detta blott såsom ett exempel på våra finansiella kretsars hufvudlöshet, med hvilken den i Paris åtminstone höll jemna steg. Men oafsedt dessa trågikomiska öfverdrifter, voro äfven de bäst underrättade politiska kretsar mycket oroliga i bö. jan af denna vecka. Man erfor teaktionen at den tillförsigh hvarmed underrättelsen, att konungen af Holland afstått från försäljningen af Luxemburg, mottogs i förra veckan. Försigtiga personer behandlade genast nyheten härom med misstroende.. Det enses tillförlitligt, att ärrangementerna mellan Frankrike och Holland. hunnit ganska långt, sannolikt är till och med fördraget uppsatt, om också icke undertecknadt, så att endast ratifikationerna skulle fattas ännu. Såsom bekant är, skall aet likväl vara med förbebåll at Preussens och stormakternas samtycke samt befolkningens votum.. Konungens af Hol. land förmenta åtrande kunde cerföre ingalunda af de mera skarpsynta betraktas så. som frågans afgörande. Frankrike lät säga, att förvärfvandet af hertigdömet var af mindre vigt för det, än att Preussen icke finge utan all rättsgrand utom det nordtyska förbundets område hålla fästningen Luxemburg besatt. Enhvar inser, att man kommit fram med denna argumentation blott för skens skull. Om Preussen utrymde fästningen, skulle det frånska besittningstagandet snart följa derpå. Preussen må också ha en något tvifvelaktig eller åtminstone diskuterbar rätt i ordets stränga juridiska mening, så är det dock klart, att det blott med svår kränkning af sin ära skulle kunna öfverlemna en fästning, som Tyskland innehaft i 50 är, så f amt icke andra garantier erbjudas för att land och fästning icke snart skola falla i franska händer. . Frågan rör gig i savning omkring nationella, välgrundade känslor, Och deri ligger hennes. fara för Europas. fred; ty..sådana problemer äro svårast att lösa genom diplomatiska förkandlingar: Den nationella afunden å ömse sidor upptänder sinnenå, och utbrottet af en djupt. ingripande konflikt hänger ofta blott på en tråd. Man begriper -derföre, att ju mera Frankrike engvgerar sig. i afseende å utlandet, desto mera skärpes krisen och förloras utsigterna till. fred. Dessa betraktelser vär det som under de första dägarpa af denna vecka bragte till och med lugna hufvuden ur jemnvigt. Mar beräknade: ganska allvarsamt krigets möjliga utbrott icke längre efter månader; utan ef ter veckor, och ställningen tycktes bli allt spändare. Äunnv i däg är den ingalunda åter lugnad. Väl har saken tills vidare blifvit ledd in på diplomatisk väg. HSåväl Preussen som Frankrike ha på mer eller mindre oftficlelt sätt vändt sig till undertecknarne af 1839 års fördrag, men detta kan ej vara annat än ett fördröjande af krisen. Man förmodar på många håll, att Frankrike ännu icke är nog rustadt och derföre sökt uppskof. Härmed öfverensstämmer, att öfverallt ifrån berättas om Frankrikes vidsträckta krigsrustningar. Berättarnes fantasi må se dessa i förstorad skala, men att man å ömse sidor sörjer för