Aftonbladet – 16 april 1867, sida 3

tigare ut än den hade bort göra om man valt blomman af de arbeten Sverges industri kan uppvisa. Felet ligger troligen deri alt mången indusiriidkare tvekat at: sända sina produkter den låvga vägen. Det hela ger dock ett ganska behagligt intryck, och då ör ju redan mycket vunnet. Den svensk-norska utställnirgen i parken skola vi en annan gång besöka, ty ännu är den icke fullt ordnad, hvad landtbruksredskaperna beträffar. Den internationella juryn började den 3 April eina arbeten. Samma deg tirade svenskar och norrmän med en dundrande sexa slutet på sine sträfvanden. Der lär ha gåt: rundligt till, och den svenska punschen skall ha flutit i strömmar. Vi måste nöja oas med att ei några ord från en beskrifning deröfv en pariserskribent: ?De hederliga svenskarne firade en fest öfver att deras utställning blef först färdig, och de bade verkligen förtjent ett litet nöje. Men allting bör ha en viss grävs och man bör icke låta sin hänförelse gå för långt. Men festaftonen kunde man icke göra dem detta begripligt, af det naturliga skälet, att de i vanliga fall icke förstå franska, och sagde alton icke ens kunde tala sitt eget språk.? n äro icke vana vid svenskarnes sätt att festa?, det är alk. Dessutom sne den ovanan att klandraalla främlingars små svagheter, men höjla gerna till godo med deras besök, för att kunna få plundra deras kessor. Vi tvifla på alt .de denna gång haft skäl stt klaga, Biand notabla nde märka vi en konung från Guinga i Afrika. Han är svart som sot, men har hemma ettpräkti af hvita menniskoben. Hans us tycka mycket om Europåer — sie halster. Hans majestät sjelf lär dock ha slutat att spisen menrniskor, efter det att han 1861 gjorde en resa till London, der han lärde sig äta van biffstekar, Hvad som gör honom mest välkommen till Pars är att hov har flera koggar guldstoft med sig. 1