Aftonbladet – 16 april 1867, sida 2

ter mogen öfverläggning och icke nedstiga mer än en gång från sin piedestal? Säkert är att grefven och hans bror väntade orörliga och med blottade bufvuden. Hon beslöt sig för att bedja dem betäcka sina. hufvuden, och utbytte med dem några artiga fraser. Hon vände sig derpå till grefve Warrens och yttrade: ?Medgif att slumpen alltid är min bäste vän, herr grefve.? Jag skall medgifva allt hvad ni behagar?, svarade grefve Warrens och tyglade Liljan, som otåligt stampade i marken. Ni är ännu alltid en af. de bästa ryttare jag känner?, tillade hon leende, Soch ni har der ett förträffligt kreatur.? Små gåfvor... framkalla vänskapen. Det skall vara i ert stall denna afton, min fru.? Tiden och frånvaron ha icke förändrat er?, sade damen, som alldeles icke syntes förvånad öfver denna enligt parisiska bruk ovanliga artighet. Jag var fullkomligt säker att en begäran om dette djur skulle vara nog för att få det ... Det var den enda tacksägelse hon gaf honom. Har ni varit länge i Parie?? frågade hon vidare. , Knappt tre månader, fru grefvinna.? Läsaren finner att den ifrågavarande unga qvinnan icke var en förstkommande äfventyrerska. Hon svarade: Man sade mig det, men jag trodde det icke? Hvarföre 2? Först och främst emedan jag icke minneg hvem som nyligen skref att han mött er mycket längt härifrån? Hvar då, min fru?? Der borta, på andra siden hafvet.