Aftonbladet – 16 april 1867, sida 2

eller som taga plats i filen af tarfliga ekipeger, äro md annat än mer eller miadre bedrägliga handlandes puffar. Hvad gör det! Man vill se. ja går hemifrån med en barnskara, ledande sin hustru, som bär den minsta plantan på armen. Han blandar sig tappert i den hvimlande hon an knuffar honom, man klämmer honom, man trampar barnen, man stöter omkull hans värdiga hälft, man stjäl hans ur, ban skriker; så kommer polisen och för honom till vaktkontoret, emedan han förorsakat en folksamling af tjugo personer midt ibland en vandrande massa af åttahundratusen menniskor. Annu en gång, hvad betyder det! Man släpper honom lös. De vandra vidare, han och hans familj, utan en aning om att deras uppspärrade ögon,-deras-sönderrifna kläder, deras-utrop af öfverraskning eller smärta, utgöra den enda lockelsen för nyfikenheten på denna groteska fest, der de löjliga just äro de allvarsamma som icke veta att stanna hemma vid sin husliga härd. Tack vare stadssoldaterna och municipalgardet, som var uppstäldt långs med kajerna r att leda folkbopen och förekomma olyckshändelser — hvilka tyvärr ingen mensklig makt kan förekomma på en sådan dag — uppnådde grefve Warrens och hans broder Champs-Elystes utan synnerlig svårighet. Der blef det dem möjligt att utbyta några ord. Men vare sig af trötthet eller tankspriddhet syntes de båda ryttarne temligen lil giltiga för det skådespel folkmassan erbjö De nöjde sig med stt besvara talrika hela. ningar af vänner och bekanta.