Aftonbladet – 16 april 1867, sida 2

och bekymmerslöshet, som bevisade deras långa vana vid ridning. Hvart begifva vi oss? frågade öfversten, —?Till skogen. På hemvägen stanna vi hos hertiginnan af Verona. : Önskar du att jag följer, med till hertiginnan?? N Jan Godt. Låt oss fara.? De begåfvo sig på väg. Corneille Pulk, groomen, följde dem på tjugo stegs afstånd. Det var en herrlig dag. En bländande sol göt sina varma strålar öfver den stad, som sedan det gamlå Roms dagar ensam kan tillmäta sig detanspråkslösa namnet: Staden. Paris är numera den moderna verldens hufvudstad, liksom Rom var den gamla verldens drottning. Hvilken stad skall väl om tusen eller femtonhundra år vara framtidens-Paris, elier Rom? En otalig massa fotgångare uppfyllde trottoirerna på båda sidor om gator, kajer och torga er än tiotusen vagnar af alla slag korsade! hvarandra på chausseerna. Champs-Elysbes erbjöd den mest egendomliga anbliek. å Man skrattade, man sjöng, man knuffales. Hvar och en ville se. Se, hvad? Ingenting. Men hopen är sådan. Sedan trettio år tillbaka säger hvar och en till sin granne: Karnevalen är död. Hvar och en vet det. De enstaka masker med förskrämd uppsyn, som man händels vis möter på de störa gatornas eller bulevardernas trottvirer,