Aftonbladet – 16 april 1867, sida 2

Tånkarne på mord och blod aflägsnade sig småningom och försvimnö. De mest leende syner framträdde i de ge: nomskinliga rökmoln, som omgåfvo honom. Dessa syner, som i början voro matta och aflägsna, närmade sig efterband och antogo en bestämd form. Till följd af det metafysiska fenomen, ;som låter: 0ss i en dröm fullborda en under det vakande tillståndet, under full verksamhet påbörjad tanke, vände sig en af dessa-bilder till honom och visade honom den mest fulländade skönhet. Uäder det Martial sökte efter ett namn åt detta bimmelska ansigte, fördubblades visionen. I Vid qvinnans fötter låg en man på knä, och kysste hennes händer; ekot af derag ord och deras suckar nådde hans öron. Plötsligt höjde sig öfver mannens hufvud en arm, som höll en af dessa bekanta malajiska krisser med krokiga klingor; Gvin. nan uppgaf ett skri, mannen lyfte upp hufvudet, och... ; Och grefve Warrens. inträdde i morgons toilett, med stöflor .och sporrar samt ridspöet i hand, och fann ötversten i samma ställning som han lemnat honom, dragande de sista blossen af sin narghilt, sofvande med öppna ögon, icke-mer och icke mindre än en opiirökare i Hong-Kong eller Nankin. Han närmade sig honom. Brodren rörde sig, icke. Grefven smålog och mumlade för sig sjelf: Bå1sålodet gick som: jag hoppades: Ruset från min tombekd har rensat hans hufvud. De svarta andarne hafva flytt och jag skall återfinna mannen med hjertat af bronz, med handen ab-jern, somjag gör mig en ära utaf att kalla min broder.? ME dessa ord öppnade han en kristell