Aftonbladet – 15 april 1867, sida 2

rade grefven skrattande. Dina aningar äro befängda. tBroder, om du ville tro mig och låta mig handla ensam i afton... tCHerr öfverste, det var just ett vackert räd ni gåf mig, svarade grefven i skämtande ton. Broder...4 CSeså, det är ju barnsligbeter. Du skulle göra narr utaf mig om. jag lyssuvade dertill. tJeg svär...4 ropade Martial. ?Jag svär att jag ämnar kläda rig, stt man skall sadla hästar och alt vi göra en tur till skogen... Det är hvad jag svär på, du clycksprofet! Angående aftonen...? Nåväl?? frågade Martial oroligt. Hvad aftonen angår, skola vi språka om den i morgon bittida.? Grefven ringde. Saturnus kom in. Säg till att hästarne äro i ordning. Vi rida klockan två.? Redan sagdt?, svarade negern. Satlurnus har rätt. Ser du... du narrar mig att prata dumheter... kom och drick kaffe i mitt toilettrum.? Grefve Warrens stack sin arm under brodrens och drog bonom bort från detta bord, der hans förfärade blickar ännu sökte den olycksbådande blodfläcken, De gingo in i ett rökrum, som låg utanför toilettrummet. Der funno de två orientaliska pipor, stoppade med en österländsk tobak som retar till drömmar och framkallar glömska, — en broder till opium och kusin till hachieh. Grefven begagnade icke denna tobak annat än då han erfor ett behof att isolera sig och att för några ögonblick lemna åsido denna verldens mödor eller nöjen, dess glädje eller dess sorger. (Forss.)