Aftonbladet – 15 april 1867, sida 2

Öfversten hade återfallit i sin tankfallhet och sin tystnad. Broder, du lider? du är sjuk?4 Sjuk! jag! återtog Martial. Jag har en helsa af jern.4 ueSåledes...4 tSåledes, min vän,... det är ingenting! Och likväl blef jag icke förskräckt uten orsak. 4Förskräckt! du!...t återiog grefven skraitande, du som befann dig bredvid Lamoricidre under stormningen på Constantineh!X4 Ja, jag! Du, som under det den förfärliga minan sprang och slungade stenar och menniskor åt alla håll, utan att blekna såg buru stympade qvarlefvor af dina vapenbröder och ruiner af fästningen regnade rundt om kring dig!4 Ja, jag! Men den händelse du nu erinrar mig om, leder mig på rätta vägen. Någon olycka kommer att drabba en aross båda ... tHvilken tankelt Någon olycka händer en af oss båda ännu i dag, upprepade öfversten med piofetisk ton. Jag såg blod bär på bordet, på duken. tDu drömde.s Ja, jag drömde... men jag såg blod... der... på samma ställe der jag såg det på vårt officersbord, på morgonen af den förfärliga dagen. Men du kom derifrån lefvande och segerrik I Ja, men-jag förlorade två af mina bästa vänner... Du sjelf erhöll till och med tre blessyrer. Mins du det? säg, kommer du ihåg det? Det har emellertid icke hindrat mig att bjuda dig på frukost denna morgon, sva