Aftonbladet – 15 april 1867, sida 2

djupa veck under intrycket af en beherr. skande tanke; hans ögonbryn drogo sig till. sammans och hans blick irrade emeilanä omkring uten något mål. Snart blef denna förstämning så påtaglig att grefven nödvändigt måste märka den. Martial, sade han, Öfversten börde honom icke. tMartial! upprepade grefven med högre röst, thvad tänker du på? Men uten att svara reste sig brödren upp, pekade på ett ställe af den blöndhviia bordsduken och ropade, till både betjenternas och husbondens djupa bestörtning: t5e 1 Hvad är det? frågade grefven. Ser du ingenting der? Och hans ögon voro beständigt fästede på samma punkt med ett uttryck af förfäran, och hans arm förblef orörlig utsträckt mot det osynliga föremål, som gjorde honom utom gig. Nej, intet, svarade grefven resande sig från stolen. SOch ni andra? frågade Martial vändande sig till bofraästaren och kammartjenaren. Peters Patt och negern svarade båda med en nekande åtbörd. Öfversten föll tillbaka på sin stol och förde banden öfver ögonen liksom för att bortjaga någon förfärlig syn, under det de öfriga närvarande tänkte: Han är vansinnig! CLemna ogs, sade grefven till betjeningen. Folket gick ut ur rummet och lemnade honom ensam med sin broder. Grefven gick derpå from till honom, fattade hans hand och undersökte helt oförmärkt öfverstens puls. Ingen feber. Snarare en ögonblicklig afmaitning.