Aftonbladet – 15 april 1867, sida 2

tHvad säger du om det der? tillade grefven skrattande. Jag säger att denna Machur är en grof lögnerska ! Om hon icke vore något annat! Men det är just hennes olycka, att hon är lika oskicklig som hon ljuger. Den gamla tokan anar icke att flickan blifvit bortförd ifrån henne på min befallning. Uppriktigt sagdt, det tycks mig just icke vara så lätt att ana, svarade Martial. Låt oss lemna henne i sitt ljufva lugn, återtog grefven. En eller annan dag skola vi låta betala henne både kapital och ränta. Bränn upp brefvet. Det är redan gjordt!4, eade grefven, och kastade mor Machurs epistel i elden. Några ögonblick derefter inträdde dei matsalen, der hr Saturnus och frukosten väntade dem. Sedan den första aptiten blifvit tillfredsställd, började grefven och Martial språka om väderleken. Saturnus och hofmistaren, biträdda af två betjenter, kommo och gingo omkring dem. Grefven inlät sig aldrig i samtal om allvarsamma saker i tjevarnes närvaro. Han visste allt för väl att den som ligger i hän derna på siva tjenare, icke längre är sin egen herre. Men emellan två personer, sådana som grefven och Renaud, voro de betydelselösa samtalsämnena snart uttömda. Samtalet blef mattare och afstannade slutligen helt och hållet. Grefve de Warrens började åter drömma om denna qvinna, hvarom hans broder icke talade mera. fversten å sin sida visade sig icke mindre tankfull. Hans panna lade sig mot hans vilja i