Aftonbladet – 15 april 1867, sida 2

STOCEHOLIAZ den 15 April Med förvåning skail Europa och med smärtsam öfverraskning skall vårt egetland erfara, att inom vår representation en stor kulturoch humanitetsfråga fallit på en röst i första kammaren. bli ännu större, när man erfar de närmare omständigheterna i denna sak. Andra kammaren har i lördags afton med högst betydlig majoritet, nemligen med 103 röster mot 53 antagit förslaget om dödsstraffets afskaffande, men första kammaren har med 39 röster mot 33, således med en rösts majoritet, förkastat nämnde förslag. Här har sålunda till en början majoriteien i lagutskottet fått en den mest eklatania dementi, då den såsom motiv till att för närvarande afstyrka det efter dess mening principielt riktiga förslaget häntydde derpå, att bildningen i vårt land ännu icke hade hunnit, men snart torde hinna till en sädan ståndpunkt, att denna reform kunde få den allmänna meningen för sig. Detta förslag har i flerfaldigt hänseende vsrit utsatt för den grymmaste otur. När detsamma förevar i lagutskottet var af en händelse hr Lemchen frånvarande. Att han icke skulle kunvat deltaga i det slut, hvartill utskottets betänkande kommer, kan man veta deraf, att han vid 1866 års riksdag i borgarståndet förklarade: 7I likhet med en föregående talare skulle äfven jag vilja afskaffa dödsstraffet, emedan jag är öfvertyged att svenska folket wpphunnit den grad af kultur och humanitet, att någon menlig åföljd af en sådan åtgärd ej är att befara?. Till följd af denne ledamots frånvaro och medelst den förseglade sedein tillkom utskottets betänkande, mot hvilket halfva antalet af utskottets ledamöter reserverade sig. Då saken i lördags afton förekom i första kammaren, hade en föregående långtrådig diskussion om ränterikassornas insättniog i de enskilda bankerna upptagit tiden ända till klockan 8 och då derefter debatten om dödsstraftet drog något ut på tiden hade, då det skreds till votering, ett betydligt antal af kammarens ledamöter aflägsnat sig. Men härtill kommer en särskild märklig omständighet. En af kammarens ledamöter, hr Ekenman, som är landtdomare, hade mot slutet af debatten på ett verkligen gripande sätt yttrat sig emot dödsstraftet; men när voteringen egde rum, kunde hr Ekenman icke komma fram med sin röstsedel när hans namn uppropades, af det skäl, att grefve Erik Sparre och en annan ledamot af kammaren stodo i vägen, inbegripna i en så liflig konversation just vid trappstegen till estraden, der trängseln alltia är stor, att de ej märkte, att de voro till hinderes. När hr Ekenman kom fram ansögs det vara för sent och han fick icke nedlägga sin röst i urnen. Det är mer än troligt, att utgången eljest blifvit en annan. Vi återkomma en följande dag, i sammanhang med något utförligare referater, till betraktelser öfver de skäl, hvarpå åtskilliga talare och deribland isyrnerhet en ledamot af högsta domstolen förfäktade dödsstraff.ts bibehållande. Vi v heller i dag närmare inlåta oss på sköra dandet af den absolut fiendiliga ställning mot det förnuftiga framätskridandet, som första kammaren börjat intaga uti kultur och humaniteisirågor, nästan ställande sig på det fordua presteståndets ståndpunkt; men hvad vi icke kunna underlåta att redan nu anmärka, är det sätt hvarpå en del af denna kammares ledamöter handhafver sitt riksdagsmannakall och som mera erinrar om de fordne sjelfskrifne å riddarhuset än som tillständigt är, då det är fråga om valde folkrepresentanter. I voteringen om denna så utomordentligt vigtiga sak deltogo endast 77 af kommarens 124 ledamöter; icke mindre än 47 voro således frånvarande. I voteringar, som i dag på förmiddagen egt rum, hafva inom samma kammare 107 röst r blifvit afgifna. Detta bevisar, att det åtminstone funnits trettio af kammarens ledamöter, som varit alldeles oförhindrade att närvara, men som möjligen ansett det lämpligare att gå på spektaklet eller på en scuper, än att med sin röst deltaga i afgörande ar frågan, huruvida dödsstraffet skall stå qvar eller utplånas ur vår lagstiftning. Men förvåningen skall