delbart sammanhang med uppropet antecknade i protokollet.? På yrkande af flere ledamöter, såsom hit Leffler, Hedenberg, Medin, BRosenberg, v. Troil, GCumelios, P. Andersson, Ridderstad, HBehbnström och Uhr uteslötos dessa ord. Såsom skäl för detta yrkande anfördes, att denna anteckning i protokollet skulle taga alltför mycken tid, som bättre kunde användas; att man derigenom kunde tvinga personer att deltaga i omröstning i en fråga, hvari deras öfvertygelse kanske icke vore fuilt stadgad; att det vore bra mycket begärdt, att en ledamot af kammaren skulle vara oupphörligt närvarande 10—12 timmar om dagen, om plena, såsom ofta händt, vore så långvariga; att svenska folkets representanter icke borde behandlas eller skulle låta behandla sig såsom skolpojkar; samt att tiden ytterligare skulle upptagas deraf att mången skulle önska att efteråt anzifva de skäl, som förmått honom att vara frånvarande. Af hrr Witt, Sven Nilsson, Hedengren och Sjöberg anfördes deremot, att det bör vara hvarje riksdagsmans skyldighet att vara närvarande från början till slut af hvarje plenum, och om detta iakttoges, skulle icke heller mycken tid ätgå för att anteckna de frånvarande, hvilkas antal deremot, enligt hvad visat sig, isynnerhet emot slutet af aftonplena varit högst betydligt förminskadt; att det derför vore ganska behöfligt att erhålla någon kontroll och eggelse att flitigare närvara vid plena; att hvars och ens skyldighet vore att söka så mycket som möjligt följa diskussionen för att bilda sig en egen öfvertygelse; att voteringarne icke blefve ett shnnt uttryck af kammarens åsigt, om en stor del af ledamöterna vore frånvarande 0. 8. v. Äfven 3:dje momentet af samma gaf anledning tiil en stunds liflig diskussion, om hvilken man med hr Uhr skulle ha kunnat förmoda, att den rörde en vigtig fråga, efter så många yttrade sig. Frågan gällde också ingenting mer och ingenting mindre än huruvida det antal sedlar som vid valtillfällen skola öfverlemnas åt vice tålmannen för att uppläsas och antecknas, skulle räknas eller ej; huruvida, ifall någon aftalmännen vore borta, denna dyrbara rättighet att uppläsa valsedlarne skulle kunna anförtros åt någon annan kammarens ledamot samt huruvida slutli. gen icke hela detta moment skulle kunna ur arbetsordningen utgå. Efter åtskilligt debatterande om åtskilliga förslag för att på bästa sätt lösa lessa RR frågor, slutade man med att, såsom tillbörligt var, genom votering bifalla utskottets förslag oförändradt med 80 röster mot 65. Då slutligen förekom till bestämmande rubriken eller titeln på denna s.k. arbetsordning, var man äfven i detta fall af något olika mening, men stannade äfven nu vid att bifalla utskottets örslag: Arbetsordning för riksdagens andra kammare?,